bergtagen - bergslagen
Idag har jag klättrat omkring på ett berg. Solen sken, stenen var varm och skogen låg och väntade på att bli väckt av våren. Det var så skönt att sitta där på berget och titta ner på den stora staden som plötsligt såg så liten ut. Det gav perspektiv. Kunde andas fritt. Blåste nästan bort med vinden.
Den här veckan har jag lägenheten för mig själv. Sandra är i Danmark på kurs. Det är lite tomt och jag längtar tills hon kommer hem. Men det är också lite skönt att få egen tid. Efter två år på folkis är man inte bortskämd med att ha en yta, ett rum, en lägenhet helt för sig själv. Det är nog bra för själen. Så länge jag inte blir ensam för länge. Då börjar jag grubbla och tänka för mycket. Det blir lätt ganska destruktivt. Så det är bra att mamma kommer hit imorgon och håller mig sällskap tills min kära sambo är tillbaka i huset igen.
Det finns många saker jag saknar med livet på folkhögskola, men det jag saknar mest just nu är att kunna spela och sjunga när man vill på dygnet. Jag saknar att kunna gå ner till Aspebo klockan elva på kvällen, tassa in i spegelsalen och gapa precis hur mycket eller lite jag vill. Att kunna gå in i Kammaren och dunka loss på trummorna - bara för att släppa loss lite energi. Att kunna spela när andan faller på. Jag kan känna mig så begränsad när man sitter i en liten lägenhet (där jag egentligen inte ens riktigt får vara..) med pappersväggar där man hör när grannen hostar. Häromdagen satt jag och sjöng Lykke vid halv elva på förmiddagen. Då hör jag hur grannen bankar i väggen för att få mig att sänka volymen. Vid sådana tillfällen saknar jag folkistoleransen och alla tomma rum med pianon väldigt, väldigt mycket.
Blev väldigt nostalgisk igår då jag öppnade mitt nya, plastinlindade nummer av Filter och såg att jag fått med en extra tidning som hette Urkraft - Berättelser från Bergslagen. Den är full av små fina historier om människor som bor i bergslagen. Bland annat en rar man i Fagersta som konverterat till islam och ville omvandla ett gammalt luftbevakningstorn till minaret. När han ramlade över tornet tänkte han "Ojdå, det där liknar på pricken en minaret jag sett i Kairo!" Sen ringde han Fagerstaposten och berättade att han och den islamska föreningen ville göra en minaret av tornet. Alla vi som läst Fagerstaposten varje dag i ett år inser genast vilket rabalder som måste följt. Åh, vad jag önskar att det var på vår tid som detta ägde rum! Det hade blivit en spännande följetong till morgongröten! Men berättelsen är inte slut än! Nej, för detta argade så klart upp Nationaldemokraterna i byn. "De ville bevara tornet svenskt och skulle det bli böneutrop från tornet så skulle jag bli skjuten." Pfft, "bevara tornet svenskt" Vilket skämt!
Och (förlåt men jag älskade verkligen den här artikeln) jag måste avsluta detta långa inlägg med Sten's slutcitat:
"Att säga att tornet har en stor betydelse för Fagerstas muslimer vore att överdriva. Det är mest jag som går dit. Islam ses fortfarande som en främmande religion i Fagersta och Bergslagen men det här tornet är ett bevis på att islam accepterades redan på 40-talet..Ja, i alla fall som byggnadsstil. Jag tycker att det är en stimulerande tanke."
Tack för att du förgyllde min dag Sten.
Godnatt.
Den här veckan har jag lägenheten för mig själv. Sandra är i Danmark på kurs. Det är lite tomt och jag längtar tills hon kommer hem. Men det är också lite skönt att få egen tid. Efter två år på folkis är man inte bortskämd med att ha en yta, ett rum, en lägenhet helt för sig själv. Det är nog bra för själen. Så länge jag inte blir ensam för länge. Då börjar jag grubbla och tänka för mycket. Det blir lätt ganska destruktivt. Så det är bra att mamma kommer hit imorgon och håller mig sällskap tills min kära sambo är tillbaka i huset igen.
Det finns många saker jag saknar med livet på folkhögskola, men det jag saknar mest just nu är att kunna spela och sjunga när man vill på dygnet. Jag saknar att kunna gå ner till Aspebo klockan elva på kvällen, tassa in i spegelsalen och gapa precis hur mycket eller lite jag vill. Att kunna gå in i Kammaren och dunka loss på trummorna - bara för att släppa loss lite energi. Att kunna spela när andan faller på. Jag kan känna mig så begränsad när man sitter i en liten lägenhet (där jag egentligen inte ens riktigt får vara..) med pappersväggar där man hör när grannen hostar. Häromdagen satt jag och sjöng Lykke vid halv elva på förmiddagen. Då hör jag hur grannen bankar i väggen för att få mig att sänka volymen. Vid sådana tillfällen saknar jag folkistoleransen och alla tomma rum med pianon väldigt, väldigt mycket.
Blev väldigt nostalgisk igår då jag öppnade mitt nya, plastinlindade nummer av Filter och såg att jag fått med en extra tidning som hette Urkraft - Berättelser från Bergslagen. Den är full av små fina historier om människor som bor i bergslagen. Bland annat en rar man i Fagersta som konverterat till islam och ville omvandla ett gammalt luftbevakningstorn till minaret. När han ramlade över tornet tänkte han "Ojdå, det där liknar på pricken en minaret jag sett i Kairo!" Sen ringde han Fagerstaposten och berättade att han och den islamska föreningen ville göra en minaret av tornet. Alla vi som läst Fagerstaposten varje dag i ett år inser genast vilket rabalder som måste följt. Åh, vad jag önskar att det var på vår tid som detta ägde rum! Det hade blivit en spännande följetong till morgongröten! Men berättelsen är inte slut än! Nej, för detta argade så klart upp Nationaldemokraterna i byn. "De ville bevara tornet svenskt och skulle det bli böneutrop från tornet så skulle jag bli skjuten." Pfft, "bevara tornet svenskt" Vilket skämt!
Och (förlåt men jag älskade verkligen den här artikeln) jag måste avsluta detta långa inlägg med Sten's slutcitat:
"Att säga att tornet har en stor betydelse för Fagerstas muslimer vore att överdriva. Det är mest jag som går dit. Islam ses fortfarande som en främmande religion i Fagersta och Bergslagen men det här tornet är ett bevis på att islam accepterades redan på 40-talet..Ja, i alla fall som byggnadsstil. Jag tycker att det är en stimulerande tanke."
Tack för att du förgyllde min dag Sten.
Godnatt.
