piñatapiñata

Först suktade jag efter baluns i Norberg..

Sen såg jag fram emot partaj hos ett hisingenkollektiv i Göteborg..

Därefter blev jag överlycklig när Jessica ville komma och köra antihype-nyår..

Men så ringde Fröken J idag och meddelade att hon fått feber.. Behöver jag säga att jag känna mig en aning motarbetad?

Men jag klagar inte. Jag får fira min nyårsafton med de som betyder mest för mig: min fantastiska familj. De har varit underbara nu när jag varit sjuk, och jag är så otroligt tacksam för mina fina föräldrar som alltid ställer upp. De rockar. Fett.

Min hosta verkar äntligen börja lugna ner sig. Inhalatorn jag fick vid mitt femte vårdcentralsbesök i tisdags har gjort stor skillnad. Äntligen känner jag att det går åt rätt håll. Men jag är fortfarande inte i tillräckligt bra skick för att gå på galej ute i Världen. Så jag får mysa med snittar och tårta här hemma.

Det har inte varit ett roligt slut på året. Det var inte riktigt min plan att behöva vara sängliggandes från och till i 1½ månad. Som tur är har jag ju haft min underbara Sandra som hållt mig sällskap, tagit hand om mig och rent ut sagt varit en ängel. Skulle aldrig tagit mig igenom det utan henne! Men en positiv sak är att jag nu är taggad till tusen på att dra igång mitt liv igen. Jag har massvis med myllrande små planer som bara väntar på att få ta form.. 

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om dåtid och framtid i det här inlägget, men jag är inte riktigt i rätt stämning. Tar nog det imorgon istället.

Ville bara önska er ett riktigt Gott Nytt År och en fin kväll.

Jag lyssnar på Lifeline med Soundtrack of our lives för att se tillbaka, minnas och glädjas åt fina tider med vänner..

Och jag lyssnar på Indestructible med Robyn för att peppa och samla kraft inför det som ligger framför mig.
Det är det jag ska vara det här året.

Indestructible.

Jag petade mig precis på näsan för att putta upp glasögonen. Och insåg att jag inte har några glasögon på mig.

Smart tjej.

Ett tecken på att man varit sjuk för länge. Har inte haft linser på ett bra tag nu.. Petade bara i dem för att traska genom snöidyllen bort till Coop och inhandla livsnödvändiga saker som mjölk, bröd och julmust.

Har annars hållt mig inomhus i helgen och myst med min sambo och hostan. Vaknade klockan två idag och åt frukost klockan fyra.. Hann med två timmars dagsljus. Det kallar jag en söndag det!

Nu ska jag gå och sätta mig och sova i soffan igen. Vilket jag gjorde hela första veckan då jag var sjuk. Veckan jag var hemma kunde jag bunkra upp med kuddar i sängen, det var lyxigt. När jag kom hem till Göteborg igen testade jag två nätter i sängen. Dålig idé. Nu kör jag på soffan tills jag är frisk.

Sängen är överskattad ändå.

God natt på er!

Här ska jag fira jul i år.

"Brändeborgs Gamla Skola- romantisk sekelskiftesidyll."

Ja herrejävlar vad jag helt plötsligt uppdaterar. Kan bero på att jag inte har så mycket till liv nuförtiden då jag mest softar och väntar på att kroppen ska komma ikapp och att hostan ska ta och hålla käften.

Ikväll var jag och några från genusgänget på ett "Samtal" på Världskulturmuseet. Det var ett samtal som kretsade kring religion, främlingsfientlighet och homosexualitet. Medverkade gjorde en intendentsnubbe och en konstnärssnubbe OCH (anledningen till att vi var där) TIINA ROSENBERG. Myten, legenden! Har ju hört så mycket om henne, men aldrig sett henne "in person".

Och herreje - vilken människa! Stencool och en sjukt slipad retoriker. Hon hade gärna fått prata på själv i två timmar, de andra två hade kunnat agera scendekor. Väldigt inspirerande att se någon som är så säker på vad hon tror på, och som kan föra fram det på ett intressant och vettigt sett. Tänk om lärarna i genuskursen hade varit som henne..

MEN, det bästa var att hon var så ROLIG! Det trodde jag minsann inte. Prisa gud - en professor med humor! Så jag tänkte att jag bara måste dela med mig av hennes bästa kommentarer!

"Alltså, jag har aldrig fattat grejen med Gamla Testamentet. Det är ju bara en massa gubbar som gör konstiga saker och aldrig dör!"

"Om Gud fanns skulle det bara finnas hyresrätter"

"...Gud, då skulle han...ja för det måste ju vara en han, det är bara att titta på allt elände han ställt till med genom åren..det skulle aldrig en kvinna göra"

Fantastiska kvinna. Tiina - du är min nya idol!

(Ps: jag har precis gjort julkort. De är så fina. Jag vill lägga upp en bild på dem nu för att ni ska se.. Men det kan jag ju inte, för då spoilar jag ju överraskningen för dem som ska få dem. Får bli en bild efter jul. Håhå, ni kommer häpna!)

Go'natt!

Okej, jag har suttit framför teven och kollat på musikhjälpen från klockan 9 till 12. Vi snackar TRE timmar. TRE!

Jag smsar in en önskelåt runt tiotiden och önskar Alla vill till himmelen men ingen vill dö med allas vår Timbuk.

12.01 går jag ut i köket för att koka te.

12.05 hör jag svagt några välbekanta toner från det andra rummet .

12.06 inser jag förskräckt att det är MIN LÅT SOM SPELAS!

Jag kastar mig in i vardagsrummet. MEN då har ju redan ögonblicket försvunnit!!

Jag har missat att höra om de sa min hälsning....!

Jag njuter dock av att se Timbuk glida omkring och dansa och mima till sin egen låt. (Så om inte annat så blev han glad i alla fall..) Men sitter som på nålar och hoppashoppas att de ska säga hälsningen efteråt. Låten fadar ner..men nej..Ingen hälsning där. Istället säger de att "ja, det är ju många som önskar timbuktus låtar"

Jag känner mig jätteunik.

Och bitter. Jag har aldrig varit så bitter som nu.

VARFÖR.SKULLE.JAG.KOKA.TE.PRECIS.DÅ?

Epic fail..


Nåja..motiveringen lät så här iaf:
"Vill önska denna till mina fantastiska folkhögskolevänner från Skinnskatteberg som är utspridda över hela landet. Jag saknar att dansa med er! Upp och hoppa och skaka rumpan för en god sak!"

Hoppas det var någon av er som hörde och blev glad, även om ni inte visste att det var från mig :)

Jag gillar verkligen Per Sinding Larsen och hans PSL-blogg på svts hemsida. MEN när han intervjuade Glasvegas nya, svenska, trummis (Detta är förövrigt hur coolt som helst, jag önskar att det var jag!) så gör han bort sig något. (Har kortat ner den lite)

"Jonna Löfgren är ny trummis i Glasvegas. PSL kan idag berätta att den hyllade skottska orkestern anlitat en 23-årig batterist från Boden. Gruppen släpper ett nytt album i vår och beger sig samtidigt ut på en turné som kan nå Sverige inom det närmsta halvåret.

P: När kommer ni till Sverige då?
J: Ja, kanske under det första halvåret, men det är inget bestämt. Allt ändras hela tiden.

P: Har du träffat Caroline som spelade trummor i Glasvegas tidigare?
J: Nej, henne har jag inte träffat.

(Fram till hit är allt lugnt, men sen kommer det..)

P: Har dom någon idé om varför det ska vara en kvinna bakom hihaten?
J: Jag har hört att det var Rab som hade sagt en dag att han ville ha en svensk kvinnlig trummis. Och då dök jag upp.

P: Tack för samtalet, Jonna! Och lycka till!
J: Tack så jättemycket!"

Han menade säkert inte något nedsättande alls med det. Vilket gör att det blir ett ännu tydligare exempel på hur omedvetna många är om att man bemöter män och kvinnor olika, just på grund av deras kön. Så fort man ska specifiera varför det är en "kvinna" med, så befäster man att det här inte riktigt är en plats för en kvinna, det är inte normalt. Hon gör någonting ovanligt och, kanske, lite onaturligt? 

Det ska inte spela någon roll vem det är som sitter på den där pallen! Det är en MÄNNISKA! Inte ett könsorgan..

Ajabaja säger genusmamma! Läs på din queerteori Per!

Det var ett bra tag sedan jag skrev här nu. London var fint men det var inte direkt en hälsoresa. Åkte dit med min gräsliga hosta som sedan frodades hemma hos Her Royal Höghet och fyrdubblades i styrka. När jag väl tagit mig från London till Stockholm till Göteborg och slutligen kunde crascha i sängen så var jag helt utmattad. Sen dess har jag spenderat min tid i soffan. Första veckan i Göteborg, andra i Malmö. Tre vårdcentralsbesök, två penicillinkurer och tre hostmediciner senare är jag fortfarande inte frisk. Har samma fysiska form som en 92-åring och hostar vid minsta ansträngning. Men jag är på benen i alla fall, och hemma i Göteborg, och det känns skönt. Efter två veckor blir man rätt så trött på social exil. Vänner-boxen gjorde sitt bästa, men det räcker inte riktigt fullt ut..

Idag roar jag mig med att tvätta, titta på musikhjälpen, svtplaya och göra julkort (det kommer bli mästerverk!) Måste vila upp mig efter igår. Tog på krafterna att vara i skolan 13-17. Var dessutom i Bältesspännarparken och lyssnade på Sandra som, iförd grön filtkåpa och röd luva, agerade ett av barren i Den Sjungande Julgranen. (= en granformad ställning med trappsteg i olika nivåer som fylls upp av körmedlemmar iklädda gröna dräkter, för att skapa en illusion av en gran. Men en lysande stjärna i topp, såklart!) Det var riktigt mysigt och gott och det fick mig att äntligen komma i julstämning.

Nu ska jag göra julkort innan jag ska iväg till Bergakungen för att kolla på Harry Potter med en tjej från min klass.

Åh, just det - ni måste kolla in det här..


Makalöst, eller hur?