piñatapiñata

Alltså.. min mamma är och hälsar på. Vi har köpt pizza, hyrt film och snudd på somnat i soffan. Under tiden hon bäddar sängen drar hon helt plötsligt fram fyra inslagna paket. Det visar sig vara en liten och väldigt praktisk sovsäck, boken "Lyckan är en sällsam fågel" av Anna Gavalda, en liten manick som man kan hänga sin resväska i för att se hur tung den är (HUR bra är inte det?? visste inte ens att det fanns!) och en fantastiskt fin bok om Vintage "för du tycker ju sånt är roligt"

Alltså.. jag älskar min mamma.

Sitter i Världsbutiken och fick helt plötsligt en strålande affärsidé. Förmodligen inspirerad av Klädoteket som öppnade i Malmö häromdagen.  Jag satt här och blev vrålsugen på våfflor efter att ha bloggsurfat och sett både underbaraclara och blondinbella vräka ut sin våffelidyll över min datorskärm.. Till min storta förtrytelse (ord man använder för lite) har jag inget våffeljärn och tänker baske mig inte slänga ut hundratals riksdaler på en once-a-year-product.
Då slog det mig: Varför kan man inte hyra hushållsmaskiner?

Våffeljärn: 20 kr/dag
Strykjärn med tillhörande strykbräda: 30 kr/per dag (inklusive hemkörning)
Stavmixer 10 kr/timmen
Såndärsvindyrvispsaksomallakockarpåtevehar: 50 kr/dag
Degblandare: 20 kr/dag (Erbjudande: två paket jäst på köpet!)

Lite som att hyra en film. Du får ha grejen så länge du orkar betala för den (eventuella omlån kan diskuteras) och när du ätit så många våfflor att du är så uppblåst att man måste sätta ett snöre i dig för att du inte ska flyga iväg, ja, då lämnar du bara tillbaka våffeljärnet!

Jag är en jävel på entreprenörsskap. Nån som är sugen på att starta ett AB?
Jag pitchar idéerna, du gör grovgörat.
Deal?

Idag har jag klättrat omkring på ett berg. Solen sken, stenen var varm och skogen låg och väntade på att bli väckt av våren. Det var så skönt att sitta där på berget och titta ner på den stora staden som plötsligt såg så liten ut. Det gav perspektiv. Kunde andas fritt. Blåste nästan bort med vinden.





Den här veckan har jag lägenheten för mig själv. Sandra är i Danmark på kurs. Det är lite tomt och jag längtar tills hon kommer hem. Men det är också lite skönt att få egen tid. Efter två år på folkis är man inte bortskämd med att ha en yta, ett rum, en lägenhet helt för sig själv. Det är nog bra för själen. Så länge jag inte blir ensam för länge. Då börjar jag grubbla och tänka för mycket. Det blir lätt ganska destruktivt. Så det är bra att mamma kommer hit imorgon och håller mig sällskap tills min kära sambo är tillbaka i huset igen.

Det finns många saker jag saknar med livet på folkhögskola, men det jag saknar mest just nu är att kunna spela och sjunga när man vill på dygnet. Jag saknar att kunna gå ner till Aspebo klockan elva på kvällen, tassa in i spegelsalen och gapa precis hur mycket eller lite jag vill. Att kunna gå in i Kammaren och dunka loss på trummorna - bara för att släppa loss lite energi. Att kunna spela när andan faller på. Jag kan känna mig så begränsad när man sitter i en liten lägenhet (där jag egentligen inte ens riktigt får vara..) med pappersväggar där man hör när grannen hostar. Häromdagen satt jag och sjöng Lykke vid halv elva på förmiddagen. Då hör jag hur grannen bankar i väggen för att få mig att sänka volymen. Vid sådana tillfällen saknar jag folkistoleransen och alla tomma rum med pianon väldigt, väldigt mycket.

Blev väldigt nostalgisk igår då jag öppnade mitt nya, plastinlindade nummer av Filter och såg att jag fått med en extra tidning som hette Urkraft - Berättelser från Bergslagen. Den är full av små fina historier om människor som bor i bergslagen. Bland annat en rar man i Fagersta som konverterat till islam och ville omvandla ett gammalt luftbevakningstorn till minaret. När han ramlade över tornet tänkte han "Ojdå, det där liknar på pricken en minaret jag sett i Kairo!" Sen ringde han Fagerstaposten och berättade att han och den islamska föreningen ville göra en minaret av tornet. Alla vi som läst Fagerstaposten varje dag i ett år inser genast vilket rabalder som måste följt. Åh, vad jag önskar att det var på vår tid som detta ägde rum! Det hade blivit en spännande följetong till morgongröten! Men berättelsen är inte slut än! Nej, för detta argade så klart upp Nationaldemokraterna i byn. "De ville bevara tornet svenskt och skulle det bli böneutrop från tornet så skulle jag bli skjuten." Pfft, "bevara tornet svenskt" Vilket skämt!
Och (förlåt men jag älskade verkligen den här artikeln) jag måste avsluta detta långa inlägg med Sten's slutcitat:
"Att säga att tornet har en stor betydelse för Fagerstas muslimer vore att överdriva. Det är mest jag som går dit. Islam ses fortfarande som en främmande religion i Fagersta och Bergslagen men det här tornet är ett bevis på att islam accepterades redan på 40-talet..Ja, i alla fall som byggnadsstil. Jag tycker att det är en stimulerande tanke."

Tack för att du förgyllde min dag Sten.
Godnatt.

Eftersom jag är en slapp högskolestudent så händer det ibland att jag budgetlunchar hemma i soffan till diverse dåliga talkshows. Idag såg jag Justin Bieber visa kalsongerna hos Ellen.

Efteråt ville jag handsprita mina ögon.

Jag förstår inte. Den här Bieber. Vad är grejen? Han är ju ÖVERALLT.
Och (detta lärde jag mig också på Ellen) tydligen har Usher producerat någon slags film om Herr Bieber som enligt Usher är en "..all-american movie. He's living the american dream baby! Yeeaaaah!!" Sen sa han att det fanns bussar som väntade utanför så att alla skulle få gå på premiären. Då blev skriknivån så outhärdlig att jag stängde av teven för att få lite matro.

Jag vet inte om jag vill krypa under jorden för att komma undan Bieber-propagandan eller om jag borde bli en fjortonårig tjej. Då hade jag ju varit i extas 24/7. Vilket gör mig lyckligast? Social exil eller ett trånande tonårshjärta?

Pest eller kolera.

Bieber är en bäver.


Vart är populärkulturen på väg?

... har jag skapat liiiiiv!





En av de nominerade till "Världens bästa känsla"

Imorgon tar jag bussen 8.15 och far till Malmö igen.
Det kommer bli en fantastisk helg!

Godnatt.

Okej, nu är det bestämt. Våra namn står på listan. Biljetterna väntar på oss i dörren. Nu är det ingen återvändo.

Sitter på stadsbiblioteket och försöker nöta multiplikationstabellen inför högskoleprovet (mina mattekunskaper är verkligen pinsamt dåliga) men allt jag kan tänka på är att balkandansa tills svetten dryper.

Åååå, det rycker i fötterna redan.

Herregud vad jag längtar!

8 x 6 = 48

8 x 7 = 56

8 x 8 = 64

8 x 9 = 72

 

osv, osv..

Äntligen har jag hittat en roll där min frisyr passar perfekt!
Fick precis veta via mail att jag blivit rekryterad som värd på Vetenskapsfestivalen!!!!
Hurrahurrahurrahurra!!
Jag kommer i första hand arbeta i Experimentverkstan. Där kommer jag att agera galen professor och demonstrera något häftigt experiment för en miljard kids som kommer springa runt och vara minst lika galna.
Jag är lite rädd om jag ska vara helt ärlig. Särskilt med tanke på att min kemi och fysikkunskap är ganska begränsad. (Måste jag börja plugga periodiska systemet??) Men det problemet kommer senare. Nu tänker jag bara vara glad.
Och jag tänker att explosioner faktiskt bara kan bli rätt i det här sammanhanget!


Men det allra allra bästa..
..det är att jag kommer få BETALT!

Åh, ljuva slantar. Jag har saknat er.

(Bild: http://www.lundlund.com/photographer/andreas-ohlund/10943/68779)

Har precis tittat på videon till Anna von Hausswolffs sång Track of Time (för mig är vissa låtar sånger, det passar inte att kalla dem låtar, det är för simpelt på något vis..förstår ni vad jag menar?) Hon är så himla vacker och sprängfylld av talang och jag blir enomt inspirerad. Och vissa dagar saknar jag mitt långa hår lite extra mycket, och idag är en sådan dag. Och jag sluter ögonen och drömmer om Annas hår. Så vill jag se ut. Så jävla vacker. Jag försökte lägga upp klippet här, men min dator vill fortfarande inte låta mig länka till youtubeklipp. IT-supporten, ring mig när du ser det här är du snäll!

Jag har börjat svära väldigt mycket i bloggen märker jag. Vet inte varför. Men det är nog något som brinner lite inom mig. Kanske börjar jag se nånslags framtid? Jag vet inte.. Kanske är det bara natten som talar.

Ikväll har jag bakat kanelbullar och pratat med mamma i telefon. Hon är så söt. Hon berättade att hon och pappa ska göra en egen smörgåstårta på lördag. Lyxa till det lite i vardagen liksom. Jag älskar att mina föräldrar är humble people. En smörgåstårta med lax och räkor - sen är livet en fest! Jag saknar dem riktigt mycket just nu. Längtar tills nästa helg då jag ska fara hem en sväng igen. Förhoppningsvis kommer Lina ner, hon letar just nu transportmedel så vi får hålla tummarna. Då ska vi fara till Köpenhamn och balkandansa till Tako Lako. Men OM hon inte kommer, då har jag bestämt att jag ska tillägna helgen till mina päron. För alltid när jag kommer ner så flänger jag iväg och ska träffa andra. Den här gången är det deras tur. Och på söndagen kommer jag få träffa min lilla Viktor. Längtar!

Nu ska jag göra ett sista fallstudieryck innan det är dags att sova. Imorgon ska vi intervjua samordnaren för Fairtrade City Göteborg och sen ska nån av oss (antagligen jag, min vanliga otur) prata med en kommunalpamp över telefon. Läskigt men spännande.

Jag lever och andas Fairtrade nu. Det känns faktiskt riktigt bra.
Riktigt jävla bra.
För att vara mer exakt.

Söta drömmar, kära vänner!

Jag är zzzzå trött så det blir lite kort såhär runt midnattskvisten.

Idag var vi på intervju för vår fallstudie. Pratade med en kille på House of Fairtrade. Jätteintressant, supertrevlig och sjukt inspirerande! Känner mer och mer att det här mer rättvis handel kanske är min grej..
Sen for vi hem åt varsitt håll för att käka lunch (jag var så jäävla sugen på den där nya bacon&cheese-burgare på donken, så jag var tvungen att stanna till på donken vid hjalmar B. Satans jävla reklam som hjärntvättar en! Men herreje vad gott det var..), sammanstrålade igen vid tre för lite handledning med vår lärare, hämtade ut våra tentor (jag fick VG, så jävla glad - att inleda med ett Yrrol-citat var tydligen en fullträff!) och satte oss sedan för att lapa lite sol i slottskogen några minuter.
Sen ett friskispass och därefter en promenad då jag lyssnade igenom alla mina filer på min diktafon = sjukt roligt. SÅ många konstiga klipp där jag spelat in "rytmer", "melodier" och övrigt oväsen som vid inspelningstillfället antagligen tänktes som potentiellt låtmaterial, men som nu mest låter som skit. Skrattade gott åt mig dåvarande jag.
Kom hem, värmde en matlåda och chillade framför teven. Sen tog jag ett bad med skum. Jättemycket skum. Som att ligga inuti ett varmt moln. Underbart. Jag försökte bygga ett eiffeltorn av skum, men det blev mer som lutande tornet i pisa. Nog så gott förvisso. Nu är jag som kisarna i Outcast - so fresh and so clean. Och mjuk som ett babyarsle. Har till och med smörjt in fötterna. Då vet man att det börjar närma sig vår!

Nu ska jag försöka mig på projektet att komma i säng. Det går rätt så dåligt med det där nuförtiden. Sover hela tiden lite för lite. Men tonight's the night! Jag känner det på mig.

Inatt blir det nog åtta timmar.

Hur nice är inte det?

I am kickin it at the Världsbutik! Me and my little home boy här. Vi har det fint. Vi sitter och filar på fallstudien och tittar ut på solskenet och njuter. Vi blir pirriga i magen av att se folk som cyklar förbi oss på gatan(=vårtecken!) Och så blir vi lite förälskade i alla människor som kommer in i affären för att de är så söta och trevliga och vill göra världen lite bättre genom att handla rättvist. Tro mig, det gör en jävla skillnad att bara komma in och köpa en lite påse med te. Butiken går inte runt om inte folk börjar handla mer. Så du där, som sitter här och läser. När köpte du senast en rättvis produkt? Kan du inte lova mig en sak? Att köpa EN produkt den här veckan som är Fairtrade eller märkt med någon annan rättvisestämpel. Det behöver inte vara något dyrt alls. Och jag vet att du har råd. Om du gjorde det skulle jag och en producent någonstans i världen bli väldigt, väldigt glada. Och kolla upp om du har en världsbutik i din stad. Det är ett himla trevligt place att hänga på, det kan jag lova!

 

En timme kvar, sen ska jag möta upp brudarna för att dricka öl och gå på Doc Lounge som visar en film med/av Banksy, den ascoola graffittikonstnären. Jag är pepp pepp pepp!

 

Vi håller just nu på med en fallstudie i skolan. Jag, Sophie och Matilda jobbar ihop. Sjukt bra gäng! Men det roliga är att vår fallstudie mer liknar en studie i fika än en studie i fall. Varje gång vi ses är det över kaffe och tillbehör och det blir mer snack än action. Men jag måste säga att jag gillar det skarpt. Äntligen känns det som att jag får nån slags rutin på mitt liv, och äntligen känns det som att man faktiskt går i skolan och uträttar något om dagarna.

Idag mötte jag upp tjejerna efter några timmar i butiken och så hamnade vi på ett nyöppnat kafé på andra lång. Det var riktigt fint, inrett i brun och orange i sann sjuttiotalsanda (alltid ett krismoment med dessa färger, but they pulled it off!) I fönsterna stod gamla termosar och "Tuffa Viktor" böcker och golvet var fullt med trasmattor. Och de sålde snusklubbor, hockeypulver och radiokaka! Makalöst! Men det allra, allra bästa var att de kommit på den briljanta idén att servera nån slags smörgåstårtsliknande "bakelse"! ÄNTLIGEN någon som tänker utanför fyrkanten och kommer med ett nytt kafékoncept. No more ciabatta for me please! Jag åt "Italy" som var en liten rundel invirad i parmaskinka, med nån slags basilikafyllning och lite kyckling, mozzarella och parmesan på toppen. Jag kan säga att mina smaklökar slog saltomortaler i munnen!

När de stängde förflyttade vi oss ett steg närmre Järntorget och hamnade på Jazzå där vi pluggade vidare med lite öl som sällskap. Sen visade det sig att det var öppen scen på måndagar. Och oj, vilka uppträdanden vi fick se. Det var högt och lågt (fast mest lågt egentligen) blandat i en salig röra. Väldigt många bröliga gitarrmän. Och en liten farbror som var helt fantastisk! Han var 83 bast och stammis. Varje måndag sitter han där med sitt ritblock och ritar av de som uppträder, och mellan varven går han upp och berättar om när han plockade violer med Evert Taube i skärgården, eller så läser han någon av sina underfundiga dikter. Världens bästa farbror. Min nya idol! Sophie vågade sig upp på scenen och körde en jättefin cover på en First Aid Kit-låt och under tiden satt den lilla mannen och tecknade. När sophie gått av scenen kom han fram och gav henne teckningen! Det var egentligen inte särskilt lik och egentligen kanske inte så värst bra - men bara tanken och gesten var ju helt magisk! Sen kom det en kille som såg ut som Nisse hellberg och sjöng en låt innehållandes följande strof "Hassan äter sin sallad, Hassan äter sin kalla sallad, alla äter tillsammans." Då började det gå utför på riktigt kände vi så strax därefter flydde vi fältet och begav oss hemåt.

Det var en riktigt bra dag det här! Jag vågade mig dessutom in på Ekostore för att lämna in ett CV (ger mig själv en dunk på ryggen) Hej, jag vill ha ett sommarjobb! Är fortfarande bitter för att Liseberg ratade mig. Göteborgspack!

Men hela hela tiden har jag tänkt på min fina vän som ligger på sjukhus och som blivit opererad idag. Allt har gått bra och det är inget allvarligt så, men det har ändå varit en smärtsam process att gå igenom för henne. Vid sådana tillfällen känns det otroligt frustrerande att inte kunna finnas där. Att inte kunna sitta bredvid sängen och få henne att tänka på något annat. Ibland vill jag bara att mina vänner ska bo i min garderob. Där hade de varit trygga och jag hade kunnat prata med dem när jag ville. Om du läser detta min söta vän, så ska du veta att jag tänker på dig och saknar dig <3 Jabberwockey!

Jag har precis bokat en biljett till Marseille i april!
Då ska jag åka och hälsa på mitt jennybär.
Miih!
Lyckan är total.
Den är nästan sådär stor att jag inte kan förstå det än.
Jag tänkte egentligen vänta med att boka tills jag fått svar från bäret om tiderna var okej.
Men jag orkade inte vänta längre.
Har ju skjutit upp det redan i flera veckor.
Så jag bara köpte biljetten.
Så himla inte välorganiserande-dubbelkollande-ansvarsfulla jag.
Men oj vad bra.
Oh la mer,
Då blir det Frankrike alltså!
Vår vid Medelhavet.
Ah, mais oui!
Nu blir det till att plugga upp franskan igen.
Men det bästa är nog ändå att jag får leka med mitt bär i flera flera dagar.
Ja, oj vad bra.


(hade verkligen inte en enda ordentligt vettig bild på oss båda.. Men den här är ändå fin. Vi är schletna nyckelfunkar på Arvika 09. Bästa teamet. Jag säger bara eenie meenie - miney mo - för jag - e ko. Så internt och underbart som det kan bli!)

 

En pinfärsk semla, direkt ur ugnen, och en kopp rooibos.

Det kallar jag en kvällsfika det!

Mums!

Just nu längtar jag till Frankrike. Och till Jenny. Saknar att kunna prata med henne. Och så saknar jag flera andra fina personer. Jag är väldigt bra på att sakna människor jag tycker om. Det är en ganska dålig egenskap för min egen skull egentligen. Det gör att jag går väldigt mycket upp och ner. Jag kan sakna ett sammanhang. En daglig gemenskap. Att vara en del av något större. Av en familj. Bara vara. Med er.

We've been on a mountain.
It's a long way down from there.

Som Philip Seymor Hoffmann säger i the boat that rocked. Grym film. Grym kille.
Nu ska jag börja skriva på ett brev.

Lyckan är ett luftskepp

Som svävar för högt för dig att nå

Du kan kämpa, du kan klättra

Till och med stå på tå

 

Men ett luftskepp är ett slagskepp

Du måste vinna striden först

Dirigera dig till seger

För att bli hennes kapten

(Bild: Johanna Stark)
(Text: JN)

Ett SuperNintendo är i byggnaden! Sandra kom hem för en dryg timme sedan med en påse innehållandes detta fantastiska fynd som hon grävt fram hemma bland dammråttor och trasdockor. Så nu sitter hon på golvet, en meter ifrån teveskärmen och spelar (superkoncentrerad) medans jag sitter och njuter lagom av den något hetsiga musiken och känner mig som en förälder när jag säger "får du inte ont i ögonen av att sitta sådär nära skärmen?". Minns såväl hur tvär man blev när ens egna föräldrar fick en att sluta spela bara för att det inte var "bra för ögonen". Det var väl inte så viktigt. Jag skulle ju vinna! Hallå!

Igår var jag på kickoff med Världsbutikerna, på kvällen levde sandra sara och jag rövare i lägenheten. Idag var sara och jag på en lägenhetsvisning (igen...) Men den var ingen hit. Spårvagnarna gick, bokstavligen, precis utanför fönstret. Nog för att jag är stadsbarn, men det är fan lite för nära. Och den kändes bara inte som vi. Så nej tack sa vi och letade vidare. Suck. Jag vill ju bara bo lite fint åtminstone. Jag kräver inte en lyxvilla eller ens ett parkettgolv. Jag vill bara ha något som känns mysigt, hemtrevligt och lite personligt. Ska det vara så förbaskat svårt?

Igår frågade Sara om jag och Sandra ville dra iväg på en jorden-runt-resa till hösten. Jag är så sugen. Huja, men rädd samtidigt. Det tål att tänkas på helt enkelt. Mycket.

Idag har jag och Johanna promenerat genom hela stan i den underbaraunderbara solen och fikat på risgrynsgröt (Johanna har tomtekomplex..) och den största räkmackan jag ätit i hela mitt liv. 

Nu ska jag äta godis och titta på the Boat that Rocked.

Ciao.

Jag och Velvet Underground har spenderat förmiddagen i soffan.
Gjorde årets fynd i Stockholm då jag hittade den perfekta VU-tröjan på en liten secondhand/vintage-butik på en sidogata från Götgatan.
Stod och tittade på en likadan på Skivlagret när jag var hemma för två veckor sen. Men det var bara så massproducerat och opersonligt så jag hade inte hjärta att slå till.
Och vilken tur att jag väntade. Snubben jag köpte den av hade köpt den och en massa Pink Floyd-tischor av en annan snubbe i USA "Alldeles för dyrt,  så jag tjänar egentligen ingenting på att sälja den." Och jag älskar att få en historia med mina kläder. Det är därför jag älskar små secondhandbutiker. Och jag vet inte, men jag har bara en känsla av att den här tröjan är sjukt genuin och bär på en spännande historia.

Men gosh, den är sådär stor och nonchalant snygg så jag nästan undrar om jag är värdig att bära den.





"Peel slowly and see" Lagom ekivokt för min smak ;)

Sitter i soffan och fnissar lite åt att skarpsill heter Sprattus sprattus på latin.

Humanekologi är roligt.

Och kom ihåg: fiskar är vänner, inte mat!
Som en klok (skånsk) haj en gång sade.

Det är märkligt vad det kan gå upp och ner med bloggandet. Ibland känns det som en del av en själv, som något självklart. Ibland kan jag verkligen inte förmå mig att skriva ett ord. Det kan kännas överväldigande. Ofta bloggar jag minst när det händer mest.
Men den här veckan har det mest berott på att jag fick en feberförkylning med mig hem från Stockholm och har legat halvt medvetslös i en feberdimma sen i tisdags. Nu börjar huvudet klarna lite dock, tack och lov.
Men den här helgen var så värd en febersläng. För jag fick träffa några av de allra bästa.
Det bästa med folkisvänner är att även om det gått lång tid så är allt precis som vanligt.
Gamla Ingesundsgänget. Min fina Jolanta. Och fabulösa Mia.
Så många fikor, så mycket prat, så mycket skratt. Och lite tedans på nordiska museet - körsbäret på toppen!






Något som gör min eländiga förkylning lite bättre just nu är ett dubbelavsnitt av Vänner. Avsnittet där Ross köper läderbyxor. Ååh, det är så BRA!
Plus att jag precis fått en ny spotify-lista av Jessica. Så fort Vänner är slut ska jag luta mig tillbaka i soffan och bara lyssna. Och kanske äta lite ur min burk med Half-Baked.

Förkylningar har sina fördelar.