piñatapiñata

Jag är fullkomligt kär i den här videon, i den här låten, i den här personen.
Jag vill också vara på en solig sommarstrand och dansa i vågorna med Patrick Wolf.
Gud vad vacker han är.

Idag låg jag kvar i sängen länge, läste Sonic och njöt av det faktum att det var söndagsmorgon. Sen insåg jag att det var dags för den gigantiska, årliga loppisen i Majorna. Då övertalade jag Sara att vi skulle gå dit för att försöka införskaffa pryttlar till vår nya lya. Så jag klippte till en hellugg på alldeles egen hand, hoppade i min rödrutiga och lindyhopvänliga klänning (för att få till den där chica loppislooken så man skulle passa in bland de hippa bohemerna) och spatserade iväg. Mitt första fynd var en jätteful liten strykbräda för 25 spänn som egentligen var en barnleksak. Det är små blåa björnan och diverse hjärtan på. Verkligen gräsligt. MEN, det är helt perfekt storlek för att stryka mina klänningar på OCH eftersom jag (inbillar mig att jag) är så händig (och läser lite för mycket av underbaraclaras blogg) tänkte jag hitta en käck liten stuvbit och klä om den! Kommer bli fantastiskt. Vänta ni bara! Sara hånade mig måttligt mycket..Men jag ska allt visa henne!

Sen köpte jag även några samlarobjekt. Ledar-pingvinen och zebran från Madagascar i plast för 10 spänn. Nu har vi nästan hela Madagascargänget i vår fönsterkarm. Kan ta en bild och visa imorgon. Det känns så tryggt att se dem plira mot mig där borta från fönstret.

Sen var jag och Sandra spontana. Vi tog med oss mustaschen och gick på bio och såg Water for Elephants. Vi skulle egentligen sett Terrence Malicks nya Tree of Life, men biljetterna var slut.. Jag är så himla förväntansfull inför den. Tror den är magisk. 
Vi delade en pizza också innan vi och mustaschen drog oss hem till ön igen.

Inte många dagar kvar på Hisingen nu..

Och jag sitter i mörkret vid pianot. Och längtar efter mina betongväggar som väntar på mig i Bergsjön om precis en vecka.
Då kommer jag kunna sjunga så högt jag vill utan att tänka på grannarna. Nu fastnar liksom tonerna lite i halsen..

Sandra satte fingret på spiken idag när jag ojade mig över den bristfälliga kvalitén på vår lambipoesi.

Hon sa:

Det är lite mer kvantitetspoesi än kvalitetspoesi.

Roligt.

Jag tänkte införa något av en tillfällig tradition ( om det ens är möjligt? Låter ju tvivelaktligen ganska paradoxalt..) här på bloggen. Jag anser att man ska ta tillvara på de små sakerna i livet. Och det är alldeles omöjligt att inte ta tillvara på vårt nya toalettpapper.
Toalettpapper med "poesi" på. Tvåspråkig sådan till och med. På svenska och danska.

Jag kan inte annat än älska personen som lyckades driva igenom idéen att skriva fina saker om kärlek på det förmodligen minst poetiska material vi har - toalettpapper.

Först trodde vi att det stod samma saker på alla rullarna. Men icke. Det är nya strofer på varje rulle.

Vi har sex rullar.

Mina damer och herrar, jag ger er: toalettpoesi i dagarna (ööh..) flera!

Vi börjar med den här godbiten.



Det här kommer bli en fantastisk följetong!
Allt för att göra vardagen lite mer spektakulär.

Nu ska jag fortsätta äta min rykande varma och nybakade grahamsbulle och dricka ett glas mjölk.
Sen är det läggdags.

Sånt här mår min själ bra av. Att gå omkring under susande träd, lyssna på fin musik och tänka på folk som jag tycker om. Idag grät jag nästan en liten skvätt. Den var en sån där energibubbla som plötsligt kom över mig.

Obs! Notera att jag lyckades fånga en fluga som satt och fikade på maskrosen. Snacka om fotoskills..

Jag tror väldigt skarpt på att vi människor är sammanlänkade med varandra. Att våra energier påverkar oss. Om dina vänner mår dåligt tror jag att du känner av det. Om dina vänner tänker på eller pratar om dig tror jag att du känner det i maggropen. Människor är inte öar. Vi hänger ihop och är alla en del i ett globalt energiflöde. Det är därför det är så viktigt att omge sig med människor som ger dig energi och inte tömmer dig på den. Det är därför det är viktigt att tänka på att vara snäll mot människorna som omger dig och inte själv vara en sådan som ger dålig energi genom att vara onödigt sur, dryg eller otrevlig. Man kan såklart inte vara en solstråle varje dag, man måste få ha dåliga dagar. Men man kan försöka att inte ta ut det på människorna runtomkring sig. För ingenting försvinner. Den enda fysiklagen jag (och Lina) kan skriva under på. Inget försvinner, det bara omvandlas till något annat. Det vill säga; en sur kommentar till någon kommer antingen sätta sig i psyket på den personen och sedan spridas vidare till fler människor i en lång kedjereaktion. Tills den kommer någon som har så pass mycket positiv energi att den kan välja att inte påverkas av den eller som kan omvandla den till något positivt.

Men det jag hade i tankarna när jag började skriva var just det här med att känna av att folk som står en nära tänker på en. I helgen har jag hört från flera gamla folkisvänner. Några av dem som jag inte pratar med regelbundet men ofta tänker på och kan sakna jättemycket. Vi har alla tänkt på varandra ungefär samtidigt och saknat varandra. När man har stått varandra så nära, varit som en familj, så tror jag att man har ett starkt band. Jag VET att man har ett starkt band. Den här helgen har bevisat det.

Det finns egentligen bara EN negativ sak med folkhögskola.
Det är att man saknar alla människor man levt, andats, gråtit och skrattat med varenda dag i ett år så.jävla.mycket så man nästan vill gå sönder bara man tänker på dem.

Nu är det vår igen. Tiden då saker tar slut. Tiden då man gråter och säger farväl. De två senaste åren har jag gråtit så mycket att tårarna nästan tagit slut. Fy fan för att säga farväl. Jag vet att saker måste ta slut för att de ska kunna bli sådär magiskt bra. När saker sker under en begränsad tid så blir det mycket mer intensivt. Men herregud vad tufft det är. Speciellt för mig som verkligen tenderar att fastna i det förflutna och smeta över ett tjockt lager skimrande nostalgi vilket gör det (nästan) omöjligt att uppskatta nuet lika mycket. 

Även denna våren står jag inför ett nytt farväl. Det är snart dags att lämna lägenheten och Sandra. Den 1 juni flyttar jag och Sara till en trea i Bergsjön. Det kommer bli fantastiskt, jag är helt säker. Men, eftersom jag inte får äta den förbannade kakan och ha den kvar så innebär det att jag och Sandra inte kommer bo ihop längre. Och det kommer jag sakna så.jävla.mycket. För den tjejen är den bästa sambon och vännen en persika kan ha..

Nej, nu ska jag sluta vara så förbannat sentimental.
Godnatt på er kära vänner!

Vi pratade tills solen brann upp och försvann

Vi löste upp alla knutar och knöt om alla band

Vi renade oss själva med en flod av tal

Och i stridbärande strömmar sköljdes bitterhet och gravallvar

 

Utanför våra fönster låg ett laglöst nattland

Där huvud var tomma och hoppet stod i brand

Där människor inte levde enligt tidens tand

utan blott uppehöll sig i ett bläckvattenmörkt ingen/mans/land.

 

Innanför dessa dörrar brann du och jag

I takt med ljusens flimrande flämtande hjärtslag

Vi var barn av vår nutid – en konstruktion utan framtid

Och på de falnande lågorna/ föll en blånande istid

 

Vår morgondag var en dröm gjord av sköraste glas

Vårt fall var ett storslaget, avslaget, blåslaget ras

Vår dröm var en tudelad dikotomifantasi

Och tidningarna skrek ut/ i svarta rubriker:

 

utopiutopiutopi!

En berg och dalbanedag som började och slutade gott och som gick upp och ner däremellan.

Moto Boy - If it be your will
Yoko Ono feat Peaches - Kiss Kiss Kiss
Yoko Ono feat Pocupine Tree - Death by Samantha
Veronica Maggio - Snälla bli min

Klippet har en kommentar. Den lyder som följer:
"hahahahahaha fyfan för att stå där och jobba gratis"

Årets asgarv, I'm telling you! Så.jävla.roligt att de har skickat ut detta mail till säkert hundratals människor som nu kommer sitta och se mig släpa runt på soptunnor och prata stockholmska. Det är helt fantastiskt.
Jag bjuder på den.

Men jag kan ju säga dig, ProxSID (författaren av kommentaren) att det inte var ett dugg synd om oss. Syns det inte att vi har sjukt kul?

Arvika <3

<3

Två veckor kvar på samboskapet. Det kommer inte bli lätt att lämna världens bästa roomie..

...jag någonsin hört. Med två av världens mest inspirerande kvinnor.



En text värd att läsa långsamt:

Bless you for your anger.
For it is a sign of rising energy.
Direct not to your family, waste not on your enemy.
Transform the energy to versatility
And it will bring you prosperity.

Bless you for your sorrow
For it is a sign of vulnerability.
Share not with your family, direct not to yourself.
Transform the energy to sympathy
And it will bring you love.

Bless you for your greed
For it is a sign of great capacity.
Direct not to your family. Direct not to the world.
Transform the energy to giving.
Give as much as you wish to take,
And you will receive satisfaction.

Bless you for your jealousy
For it is a sign of empathy
Direct not to your family, direct not to your friends.
Transform the energy to admiration
And what you admire
Will become part of your life

Bless you for your fear
For it is a sign of wisdom.
Do not hold yourself in fear.
Transform the energy to flexibility
And you will be free
From what you fear.

Bless you for your search of direction
For it is a sign of aspiration.
Transform the energy to receptivity
And the direction will come to you.

Bless you for the times you see evil.
Evil is energy mishandled and it feeds on your support.
Feed not and it will self-destruct.
Shed light and it will cease to be.

Bless you for the times you feel no love.
Open your heart to life anyway
and in time you will find
love in you.

Bless you, bless you, bless you.
Bless you for what you are.
You are a sea of goodness, a sea of love.
Count your blessings every day for they are your protection
Which stands between you and what you wish not.
Count your curses and they will be a wall
Which stands between you and what you wish.

The world has all that you need
And you have the power
to attract what you wish.
Wish for health, wish for joy.
Remember you are loved.

I love you.

Nästa tisdag hoppas jag innerligt på att få se dessa sjukt begåvade människor live.

Fy fan vad bra det är.

Den där trummisen.

Hon är rå.



Och den här:

Såg att Anna och Rebecka lagt upp en video på youtube från deras lägenhetsspelning som jag var på för några veckor sedan. De är så himla duktiga och det var en ruskigt bra spelning. Därför tycker jag att det inte är mer än rätt att ni också får ta del av det. Det bästa börjar i mitten av klippet.



Ps: idag skickade hyresvärdsdamen ut kontraktet.. det betyder alltså att vi alldeles säkert har en lägenhet. En underbar tre i Bergsjön.. Berättar mer om det en annan dag. Nu är jag alldeles för trött efter en heldag i Experimentverkstan, en tur i vetenskapsrouletten, ett grymt Fuego-pass på Friskis och världens vackraste promenad hem över Göta Älvsbron i den ljumma vårsommarkvällen. Livet är bra. Ds.

Han var förband till Moto Boy på Inkonst. Sedan dess är jag och Jessica sålda.

Rå talang när den är som bäst.



Lyssna även på How the hell på Spotify. Och gråt en liten skvätt.

Hej på er!


Idag tycker jag att ni ska gå in på den här länken:

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3147&grupp=5054


Sen lyssnar ni på låten "Ett sen" med gruppen Lycklig Ungdom.

För det är världens finaste människor och världens finaste låt.


Sen när era öron är alldeles bubbliga och skära av lycka så lyfter ni telefonen.

...och så komponerar ni ett sms där det står P4västman 3

...och så skickar ni iväg det till detta numret: 72250


Bra där!



Finaste Lycklig Ungdom! Bra vänner - bra musiker. Heja er!