Det är säkert mer än två veckor sedan vi såg Midnatt i Paris (nya woody allen filmen) men min nyväckta passion för tjugotalet håller i sig (har ni inte sett filmen än, GÖR DET! då kommer ni förstå..) På lördag ska det dansas lindy hop igen, då lär den nya fransklänningen från stadsmissionen åka på, tillika så hårbandet. Och för blott en kväll får jag drömma att jag lever ett glamouröst tjugotalsliv..
Håller på med ett grupparbete i skolan nu. Skriver om Zimbabwe. Diskussion uppstod kring vad man kallar befolkningen i Zimbabwe.
Det bästa förslaget: "Zimbabwianer?"
Självklart från mig. Sen var det även rätt roligt när en gruppmedlem råkade säga vaktmakuum istället för maktvakuum.
Nu skrattas det i gruppen. Nu trivs jag. Nu mår man, helt enkelt.
Vi hade även en väldigt bisarr föreläsning med en lätt schizofren man som pendlade mellan att vara gravallvarlig och prata om krig till att helt plötsligt, i ett försök att poängtera skillnaden mellan hur man utannonnserar krig i nutid vs dåtid, måla upp för oss hur "en löddrande häst springer iväg till huvudstaden med ett brev mellan tänderna där det står "Härmed förklarar jag krig mot dig" (inte hästen då, den var bara budbäraren.). Väldigt bisarrt. Väldigt intressant val av adjektiv. Löddrande?
Idag var jag på Holmens Marknad med Karin. Vi gjorde strålande fynd och bläddrade bland vykorten i en evighet. Där fann vi allt från charterkitsch till carl larsson. Hon valde charterkitschet, jag valde dalaidyllen. Nu pryder dem hyllan ovanför spisen. Sen åkte vi hem och lagade trerätters-middag till mina nyinflyttade sambosar och hängde i köket hela kvällen. Imorse vinkade jag hejdå till Sara vid tåget. Jag saknar henne redan. Men jag vet att hon kommer få en fantastisk resa och därför är jag mest bara glad för hennes skull just nu. Saknaden kommer smyga sig på om en vecka eller två.. Men just nu är allting bra och inget är dåligt.
Om jag bara fick lyssna på en låt under resten av mitt liv så skulle det nog bli den här.. Lyssnar om och om igen här vid köksbordet medan vinden blåser, regnet faller, ljusen flammar och frysen avfrostar.
Idag var vi ute i skärgården med klassen. Det var solsken och jag badade för första och antagligen sista gången på vad som antagligen var sommarens sista dag. Imorgon börjar september och hösten.
Vilken tur då att jag efter utflykten gick till Emmaus och köpte tre stycken dufflar. Jag har i så.många.år letat efter den perfekta röda kappan/duffeln.... utan resultat! Kravet var att den skulle ha en stor luva, fina knappar och en generös vidd så att man kunde känna sig sådär höstbohemisk och snurra runt bland höstlöven när andan faller på. Jag lyckades hitta TVÅ stycken praktexemplar på Da Dream Duffel. Hade dock problem med att rättfärdiga köpet av två röda kappor då jag redan har en röd trenchcoat (som jag fått av Jessica = räknas inte riktigt!) OCh en röd vinterjacka.
Lösningen på problemet? Jag köpte en svart duffel också. För den kommer ju passa till allt. Då har jag en praktisk jacka också. Makes complete sense!
Jag kunde ju köpt ett par nya leggings, då det är ett stort hål i mitt enda nuvarande par. Det vore ju lite mer rimligt/praktiskt/klokt.
Men ack, så mycket tråkigare.
Oj, vad jag längtar efter kyliga mysiga höstdagar och prasslet av löv.
Lindyhoppande klänningsnörd med passion för trevliga saker som feminism, miljö, musik, retro/vintage och kultur. Läser till en kandidatexamen i Globala Studier i staden jag kommit att älska - Göteborg. Här skriver jag om stort och smått, argt och glatt. När andan faller på.
