piñatapiñata

Jag har känt mig ganska blå ett tag. Blå som i blues då alltså. Vad gäller allt annat är hjärtat rött. Eller grönt. Men hjärtat har kämpat lite i motvind ett tag. Ni vet, när hjärtat varit fullt av hopp och längtan. Och man plötsligt inser att man måste sluta hoppas. Att det är lönlöst att längta. Det är för jävla blått. Så vad passar då bättre än att spela ut det blåa med lite blues? Hörde den här fantastiska låten med Doc Watson i ett sommarprat och föll pladask. Har bestämt att den ska bli mitt sommarprojekt. Jag är ganska dålig på att spela efter tabs, så det kommer inte gå fort. Men det viktigaste är att det går!