piñatapiñata

Fick en fin folkisfix ikväll. Var på Kafé Zeppelin, ett ställe som såg ut ungefär så som mitt eget kafé skulle se ut. Udda muggar (min hade en karta av Australien på sig), ett kylskåp som såg ut som en tidsmaskin och diverse färgglada halsband hängandes i takfläktarna. Fantastiskt helt enkelt. Var där med Tomas och Ida och tittade på the Naima Train som spelade med sin lilla looplåda och sköna elgura. Det var rätt bra faktiskt, inte storslaget eller så, men nära och uppriktigt och sådär lagom fint för en tisdagskväll.

Det kändes så bra att få vara bland musik igen. Att få se och höra. Bli berörd. Jag behövde verkligen det. En liten spark. En påminnelse om hur mycket jag älskar det. I dagarna har jag faktiskt plockat upp och stämt gitarren, och börjat plinka och yla litegrann.

Jag känner musiken i blodet igen. Och det känns jävligt bra.

För jag saknar den där känslan..




Det är banne mig ren lycka!

Imorgon börjar skolan (!)