Favvobandet
DÖR balkanextasdöden i detta nu.
För.bra.för.att.vara.sant.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAh!
Maj, välkommen







Det är den sjätte maj och jag förstår inte alls hur tiden kunde gå så här fort..
Måndag i lindylandet
Längtar till socialdansen ikväll så det pirrar i hela kroppen!
Nu ska jag titta på den här endorfinmarängen en sista gång innan jag biter tag i Brundtlandrapporten..
drömdans
Det känns lite tungt att lämna den lilla lindybubblan dock. Det är så tryggt där, omvärlden försvinner och det enda som betyder något är att få till den perfekta swingouten. Och så är det så mycket endorfiner i luften. Av musiken, av människorna, av dansen. Och idag dansade vi till ljudet av fågelkvitter som smög sin in med solen genom de öppna fönstren. Och så åkte några av oss och köpte glass och hängde i solen en stund i Trädgårdsföreningen efteråt. Vilket var alldeles underbart.
När jag kom hem kom livet ikapp, med skolan, jobb och diverse andra måsten. Som först kändes alldeles förjävligt oöverstigliga för mig som inte ville lämna det ljuva lindylandet. Men som efter en stunds metodiskt strukturerande nu börjar känna greppbart och till och med lite spännande. Det kommer bli intensivt. Särskilt april. Men jag antar att det är så det ska vara.
Och just det. I lördags var vi och såg fantastiska Linnea Olsson i Stora Teaterns Foajébar. Ett alldeles magiskt ställe med kristallkronor och spegelglad överallt. Det perfekta stället för en kvinna med en cello och en magisk röst.
Godnatt.
Check!

till det här

och till sist till
Hemtentamen.docx
Man måste ju bara älska den kreativa processen..
Strösocker
I'm getting ready
Jag fick en ny chans. Jag fick ett nytt besked. Jag fick en nominering till utbytesstudier. Jag kommer söka till ett Kanadensiskt universitet och om nu allt går som det ska så kommer jag spendera nästa vårtermin i Kanada!
Det är en dröm som går i uppfyllelse och jag är så himla glad!
Och sen är det lite andra saker, där jag tänker vara modig och kasta mig ut utan säkerhetslina.
Men det tänker jag inte berätta om här. Det ligger mest och gror i maggropen än så länge. Men en sak är säker, och det är att det känns fruktansvärt spännande alltihop.
Nu ska jag lyssna på årets bästa skiva hittills. Michael Kiwanuka - en röst som får mig att smälta..
Puss!
Internationella kvinnodagen

Dagen till ära bjuder jag på denna lilla karamell.
Idag gick jag i mitt livs första demonstration. Det kändes stort.
Jämställdhet är en mänsklig rättighet.
Det bara är så.
Och hålet i magen
Fuck it.
Söndagskultur
Imorgon får jag förhoppningsvis Det Stora Beskedet. Vill och vill inte att det ska komma på samma gång. Fördröjer det lite med att lyssna på några låtar till innan jag gör mig redo för morgondagen.







Lördag natt
Som tar på det inre i mig.
De tankar som inte blivit talade än
De känslor som inte blivit kända än.
De drömmar som är dolda än.
Jag vill mjukna i kanterna,
slipa bort de skavande skämten,
som klingar falskt ibland.
Och bara få vara mig själv.
Vill få vara sårbar utan att vara svag.
Bara bli lyft en stund, få vara liten,
utan att förlora min storhet.
Kan du bära mig i ett andetag
tills jag landat igen?
Tredje mars
Vi pratade tills solen brann upp och försvann
Vi löste upp alla knutar och knöt om alla band
Vi renade oss själva med en flod av tal
Och i stridbärande strömmar sköljdes bitterhet och gravallvar
Utanför våra fönster låg ett laglöst nattland
Där huvud var tomma och hoppet stod i brand
Där människor inte levde enligt tidens tand
utan blott uppehöll sig i ett bläckvattenmörkt ingen/mans/land.
Innanför dessa dörrar brann du och jag
I takt med ljusens flimrande flämtande hjärtslag
Vi var barn av vår nutid – en konstruktion utan framtid
Och på de falnande lågorna/ föll en blånande istid
Vår morgondag var en dröm gjord av sköraste glas
Vårt fall var ett storslaget, avslaget, blåslaget ras
Vår dröm var en tudelad dikotomifantasi
Och tidningarna skrek ut/ i svarta rubriker:
utopiutopiutopi!
/JN

So fresh and zo clean
Är iförd en tröja som jag har oavsiktligt råkat nysa i så många gånger att jag tappat räkningen
Har en näsa som ser ut att ha haft en hård helg på valfri Stureplanstoalett.
Sitter i ett par pyamasbyxor jag haft sedan jag gick i sjuan och som idag sjöng på sista sömmen.
Jag har alltså ett stort hål i byxarslet.
Jag är nog världens charmigaste person just nu.
Kom och krama mig!
Och minnen från en svunnen tid..
swing your heart out
Så fantastiskt att få spela igen. Som jag saknat det. Hoppas vi lyckas hålla liv i vårt lilla swingband som vi ikväll gav ett första livsgivande andetag. Tänk vad många fina stunder det kommer ge. Tänk att få sitta på gräset i en park och jamma järnet i solen.
Ååååh.. den här kvällen var så spektakulär i all sin ödmjuka enkelhet. Tänk vad en kontrabas, lite swingtoner och fina människor kan göra för humöret.

