vill tvångsadoptera en norrmann
Idag var första dagen i skolan. Jag gick självklart vilse på vägen dit, men det hade jag redan räknat med. Jag minns ju hur det gick förra gången, när jag började genusvetenskapen. Allt jag behövde göra var att kliva av spårvagnen, gå över gatan och gå 50 meter rakt fram så skulle jag varit där. Men någon helig makt (eller bara min egen tröga hjärna) tyckte tydligen att jag behövde en promenad. Så istället virrar jag in mig i Chalmershelvetet - en plats full av långa trappor, vindlande vägar, snubbar med sidoväskor och gatunamn i stil med Kemivägen 2. Jag gick helt enkelt en fin omväg på säkert 2 km. Bra där.
Idag gick jag inte fullt så långt, jag insåg att jag var på fel väg rätt fort så då haffade jag en liten dam som stannade upp - knäpptyst - och funderade i flera minuter. Så länge att jag började undra om hon ens förstått vad jag frågade henne. Men tillslut viftade hon med fingret och sa "Följ med här", vilket kändes både tryggt och lite otäckt. Men hon ledde mig rätt och tillslut ramlade jag in i korridoren där mina blivande kursare stod. Såklart råder det en isande stel tystnad, folk står "nonchalant" lutade mot väggen, vissa sitter ner och "läser" och andra försöker inte ens verka coola utan bara stirrar rakt ut i luften. Där gör jag entre, i full karriär med hörlurarna runt halsen, min röda jacka och min halsduk i regnbågens alla färger. Jag stapplar fram till en tjej och börjar prata på med henne, väl medveten om att precis alla i rummet lyssnar på vad jag säger och antingen är tacksamma för att någon brutit den pinsamma tystnaden eller undrar vem det där översociala puckot i technicolor är. Låt oss hoppas på det första. Annars kan våren bli en lång och ensam tid..
Min lärare är underbar. En norrmann vid namn Tom, som i HellyHansen-tjocktröja och fjunig frisyr vann mitt hjärta på tio minuter. Mysig är bara förnamnet. Och det bästa är att han pratar som Thorvald i HippHipp. Vilket gör mig alldeles hjärteglad.
Jag känner på mig att det kommer bli en fin vår (med eller utan kursvänner..)
"De hade ett snötema, the pack of snow hette det." (hahahaha..)
och idag åt jag världens godaste lax och räkmacka. den förtjänar verkligen ett omnämnande. den kommer inte bräckas på flera år..
Idag gick jag inte fullt så långt, jag insåg att jag var på fel väg rätt fort så då haffade jag en liten dam som stannade upp - knäpptyst - och funderade i flera minuter. Så länge att jag började undra om hon ens förstått vad jag frågade henne. Men tillslut viftade hon med fingret och sa "Följ med här", vilket kändes både tryggt och lite otäckt. Men hon ledde mig rätt och tillslut ramlade jag in i korridoren där mina blivande kursare stod. Såklart råder det en isande stel tystnad, folk står "nonchalant" lutade mot väggen, vissa sitter ner och "läser" och andra försöker inte ens verka coola utan bara stirrar rakt ut i luften. Där gör jag entre, i full karriär med hörlurarna runt halsen, min röda jacka och min halsduk i regnbågens alla färger. Jag stapplar fram till en tjej och börjar prata på med henne, väl medveten om att precis alla i rummet lyssnar på vad jag säger och antingen är tacksamma för att någon brutit den pinsamma tystnaden eller undrar vem det där översociala puckot i technicolor är. Låt oss hoppas på det första. Annars kan våren bli en lång och ensam tid..
Min lärare är underbar. En norrmann vid namn Tom, som i HellyHansen-tjocktröja och fjunig frisyr vann mitt hjärta på tio minuter. Mysig är bara förnamnet. Och det bästa är att han pratar som Thorvald i HippHipp. Vilket gör mig alldeles hjärteglad.
Jag känner på mig att det kommer bli en fin vår (med eller utan kursvänner..)
"De hade ett snötema, the pack of snow hette det." (hahahaha..)
och idag åt jag världens godaste lax och räkmacka. den förtjänar verkligen ett omnämnande. den kommer inte bräckas på flera år..
