En pinfärsk semla, direkt ur ugnen, och en kopp rooibos.
Det kallar jag en kvällsfika det!
Mums!
Just nu längtar jag till Frankrike. Och till Jenny. Saknar att kunna prata med henne. Och så saknar jag flera andra fina personer. Jag är väldigt bra på att sakna människor jag tycker om. Det är en ganska dålig egenskap för min egen skull egentligen. Det gör att jag går väldigt mycket upp och ner. Jag kan sakna ett sammanhang. En daglig gemenskap. Att vara en del av något större. Av en familj. Bara vara. Med
er.
We've been on a mountain.
It's a long way down from there.
Som Philip Seymor Hoffmann säger i the boat that rocked. Grym film. Grym kille.
Nu ska jag börja skriva på ett brev.
