Tredje mars
Vi pratade tills solen brann upp och försvann
Vi löste upp alla knutar och knöt om alla band
Vi renade oss själva med en flod av tal
Och i stridbärande strömmar sköljdes bitterhet och gravallvar
Utanför våra fönster låg ett laglöst nattland
Där huvud var tomma och hoppet stod i brand
Där människor inte levde enligt tidens tand
utan blott uppehöll sig i ett bläckvattenmörkt ingen/mans/land.
Innanför dessa dörrar brann du och jag
I takt med ljusens flimrande flämtande hjärtslag
Vi var barn av vår nutid – en konstruktion utan framtid
Och på de falnande lågorna/ föll en blånande istid
Vår morgondag var en dröm gjord av sköraste glas
Vårt fall var ett storslaget, avslaget, blåslaget ras
Vår dröm var en tudelad dikotomifantasi
Och tidningarna skrek ut/ i svarta rubriker:
utopiutopiutopi!
/JN
