piñatapiñata

Satt och googlade pulp fiction + intersektionalitet och ramlade in på en blogg där det låg ett klipp med Emil Jensen. Då var jag bara tvungen att youtuba efter fler klipp. För Emil Jensen är vackrast i världen. Jag tycker inte alltid att hans musik är fantastisk, men hans texter och hans personlighet är något alldeles unikt. Jag minns när jag åkte bild med Sofia från Södertälje och vi lyssnade på Emil i en skruttig och brusig bilradio på motorvägen. Och jag minns när vi alla satt på gruset framför en scen, en sommarkväll i Norberg och lyssnade andaktstfullt på Emil och hans kloka ord. Det var en sådan stund då livet känns lite större och lite mer äkta.

Och så finns det såklart andra minnen också..

Det här klippet fastnade jag för, från Södra teatern. Lite rolig kuriosa är att trummisen (Fredrik Myhr) är en av trummisarna som är med i filmen Sound of Noice. Där odlar han duvor på taket och knockar en polis genom att blåsa två signalhorn i ansiktet på honom. Han är ond helt enkelt. Men här är han bara fin och trumvänlig.

Emil <3