piñatapiñata

Jag har länge tänkt på det här med plast och kemikalier. Har alltid haft en magkänsla som sagt att ”det här, det är inte bra”. Efter att jag såg Stefan Jarls dokumentär Underkastelsen för ett år sedan så tog den där magkänslan sig ett allt verkligare uttryck. Det var nämligen inte bara en gnagande känsla i min lilla mage. Det var ett reellt problem. Ett problem som jag tycker det pratas alldeles för lite om med tanke på dess konsekvenser.

Det är ju krångligt, det här med kemikalier. Jag tror att det är därför som locket ligger på. Det är svårt att förstå alla termer och namn. Men ikväll tittade jag på ett samtal mellan bloggaren Underbara Clara och Ulrica Dahl, chef för miljögifter på Naturskyddsföreningen. De lyckades göra kemikaliesörjan lite mer greppbar och tydlig. Samtidigt smög sig den där gnagande magkänslan på mig igen. Därför tänkte jag dela med mig av en snabbkurs i Kemikaliekunskap.  För det här är något vi alla måste agera på. Här kommer de tre viktigaste sakerna man borde veta.

Varför ska jag bry mig?

För att dessa ämnen är skadliga. Inte bara för naturen och djuren utan även för oss människor. Man misstänker att det ökande antalet människor som drabbas av folkhälsosjukdomar så som bland annat fetma, hjärt- och kärl sjukdomar och bokstavskombinationer är ett resultat av den ökande användningen av hormonstörande kemikalier. Man misstänker även att den sjunkande spermakvalitén hos män beror på detta. Många av dessa ämnen är cancerogena och hormonstörande. Forskarna vet heller ännu inte vad den så kallade cocktaileffekten får för konsekvenser, dvs vad vad som händer när alla dessa olika ämnen blandas och reagerar på varandra inuti våra kroppar.

Vilka ämnen rör det sig om?

De som man pratar mest om är ftalater, Bisfenol A och bromerade flamskyddsmedel.

-  Ftalater; används som mjukgörare i förpackningar och plastleksaker.

-  Bisfenol A; finns i leksaker, konservburkar, plastflaskor, plastförpackningar och kvitton.

-  Bromerade flamskyddsmedel; finns i leksaker,  skumgummimadrasser, elektronik och i tyg på soffor och sängar.Vissa flamskyddsmedel kopplas ihop med cancer och autism.  

 

Vad kan man göra för att undvika dessa?

- Undvik att köpa mat i konservburkar. De innehåller Bisfenol A som utsöndras direkt i den mat vi sedan äter.       Köp mat i tetra-förpackning  istället.

- Plastbanta köket. Skaffa en vattenkokare i metall. Byt ut stekspaden av plast till en av metall eller till redskap av trä. Se över alla redskap som används i kontakt med värme, eftersom det det gör att ämnena släpper i större grad. Undvik att micra saker i plastlådor.

- Har du barn så försök undvika plastleksaker, köp istället  leksaker i trä.

- Städa och vädra ofta. Då åker kemikalierna ut i luften (vilket iofs inte heller är bra..).

-  Undvik plastsaker som känns ”kletiga” på ytan, då är det ofta ftalater i.

-  Se över dina klädinköp. Köp gärna second hand eller ekologiskt. Tänk på att kläder från de stora kedjorna ofta behandlats med massa olika ämnen, t ex anti-mögelmedel, färgningskemikalier etc. Kläder måste till och med ofta hängas på vädring innan de kan hängas ut butiken eftersom de luktar så skarpt. Tvätta därför alla nya kläder innan du använder dem.

-  Säg nej till kvittot i affären.

-   Köp miljömärkt elektronik. Då slipper man flamskyddsmedel och miljögifter.

Se Underkastelsen. Var arg på företag som producerar sån här skit. Stötta dom som tillverkar ekologiskt och giftfritt. Gå med i Naturskyddsföreningen som driver kampanjer kring det här.

 

Tack för idag, slut för idag.

PS; för dom som vill läsa mer kan man kika här.

 

Har lyssnat igenom intervjun som Värvet gjorde med Ernst. Blir åter igen övertygad om att han är en av de klokaste och finaste människor som just nu vandrar barfota på denna jord. Rekommenderar varmt en lyssning. Ernst kan så mycket mer än att bara tala lyriskt om en tussilago eller bygga grillar i lecablock. Han sitter på så mycket fina tankar om livet som jag verkligen respekterar.

 

Tankar om att värdera Samtalet. Hur viktigt det är att tala med varandra, men även att lyssna på varandra. Att Samtalet är något av det finaste vi har.

 

Tankar om att frågor ibland måste få förbli just frågor. Allting behöver inte besvaras med en googling. Ibland behöver vi få låta fantasin leka lite med de där frågorna. Få lite stimulans av att inte veta. När en fråga dyker upp, och svaret kommer omedelbart, så dör alla möjliga kreativa svar direkt. Att googla en fråga är att döda ett samtal. Att kväva fantasin.

 

Tankar om att bära med oss de vi förlorat i oss själva.

 

Tankar om att ta sig tid för sina vänner. För utan dem är man världens fattigaste människa.

 

Många har sagt mycket om Ernst. Men jag står rakryggat upp för honom. För jag tror vi är själsfränder, Ernst och jag.

Jag har känt mig ganska blå ett tag. Blå som i blues då alltså. Vad gäller allt annat är hjärtat rött. Eller grönt. Men hjärtat har kämpat lite i motvind ett tag. Ni vet, när hjärtat varit fullt av hopp och längtan. Och man plötsligt inser att man måste sluta hoppas. Att det är lönlöst att längta. Det är för jävla blått. Så vad passar då bättre än att spela ut det blåa med lite blues? Hörde den här fantastiska låten med Doc Watson i ett sommarprat och föll pladask. Har bestämt att den ska bli mitt sommarprojekt. Jag är ganska dålig på att spela efter tabs, så det kommer inte gå fort. Men det viktigaste är att det går!

 

 

När vi var på poetryreading för två veckor sedan så köpte jag en liten kuvertdikt. Den var så himla söt och konceptet var helt genialt. Titta så fint!

 

Idag är jag lite sjuk. Vaknade upp med öm hals och trött kropp igår som sedan utvecklades till lite feber. Sov till tio idag men kände mig fortfarande lika hängig så jag bestämde mig för att skolka hela dagen och vila upp mig. Men det kom ganska lägligt. Det var ganska skönt att få en legitim anledning att dra täcket över huvudet just idag.

Kombinationen förkylning - ledset hjärta - alla hjärtans dag är lite för mycket. Så idag tar jag paus från världen.

 

Det här lilla paketet fann jag på min dörr idag. Det var som en liten kram och en svidande örfil på samma gång.

 

 

 

 

 

I dagarna har fina Anna, som jag gick på folkis i Arvika med 2008/2009, släppt sin debutskiva under artistnamnet AnnaMy. Den är helt fantastiskt bra och går numera på repeat både på min Spotify och i mitt huvud. Därför rekommenderar jag er varmt att leta upp hennes skiva Woodpecker och låta era öron översköljas med vackra röster, stämmor, melodier och kloka texter. Under tiden i Arvika växte vi alla så mycket, både som människor och som musiker och vi hade alla så många drömmar. Det känns därför väldigt fint att se att några av dem faktiskt har gått i uppfyllelse. Heja Anna!

 

Jag är så himla glad att jag fick bo i Shireff Hall. Det är verkligen ett otroligt vackert hus. Eller, det är lite för pampigt för att kallas "hus". Det är en otroligt vacker byggnad. Det stod klart 1923 så det har karaktär så det förslår och man har lyckats behålla den "gamla känslan". Det finns en tjusig foajé och en storslagen matsal. Men det allra bästa med huset är biblioteket som finns på första våningen. Jag upptäckte det för första gången i förra veckan. Det var som att kliva in i en saga. Det är så fint. Så, här får ni lite biblioteksporr.

 

Okej, det är ju pinsamt att det dröjt en hel vecka innan jag blivit färdig till att ge er del två av turisthelgen. Nu har det ju gått en helg till som jag vill berätta om. Men den får komma sen. Kanske nästa helg rent av..

 

Efter en vecka som var fullspäckad med plugg, presentationer, seminarier, midterms och quiz så var det väldigt skönt att ta helg. En extra lång sådan dessutom eftersom någon gubbe tydligen donerade högvis med pengar till skolan för cirka hundra år sedan. En sådan generös person ska givetvis firas och det görs såklart bäst genom att instifta en ledig dag för alla studenter. Jag lyfter på hatten för denna ädla herre! Igår (lördag) var det dags att lägga allt plugg på hyllan för en hel dag. Då tog jag, Amanda och Louise tillfället i akt att turista lite i stan. Här kommer en liten bildserie på det!

 

 

 

 

Tisdagar och torsdagar är riktiga killer-dagar för mig. Så här ser mitt schema ut då (ursäkta de amerikaniserade tidsangivelserna..)

 

1.05- 2.25 Philosophy of Art

2.35 - 3.55 Environment, Sustainability and Governance

4.05 - 5.25 Environmental Ethics.

 

Det är alltså lektioner nonstop mellan ett och halv sex. På förmiddagen har man dessutom redan sutti och ugglat på biblioteket några timmar. Man har alltså suttit ner i drygt nio timmar  i sträck. De första veckorna tänkte jag inte på det så mycket men nu.. aj aj aj. Idag var nog värst hittills. Ryggen och arslet (ursäkta, bakdelen) skrek av smärta redan på andra passet. Vilken tur (?) då att jag lyckas pricka in en stol som var trasig på den sista lektionen. Vilket jag upptäckte precis när föreläsningen började, så jag fick vackert sitta kvar och gny lite på insidan.

 

Nu har jag suttit på biblioteket i tre timmar till och mina ben riktigt skriker efter att få hoppa och studsa och komma ihåg vad det är de är skapta för. Jag har mer plugg kvar (midterm på torsdag+ quiz och seminarie imorgon) men nu måste jag ta en liten promenad. Får läsa lite till när jag kommer tillbaka på rummet. Förhoppningsvis är ben och rygg lite mer samarbetsvilliga efter att ha blivit lite rastade.

 

Oj, vad spännande min vardag är! För att väga upp för denna torra redogörelse bjuder jag på lite bilder. Från pannkaksfrukosten hos några kanadensiska nybekantingar, från min löprunda igår, från när jag posade i min nyinköpta universitetströj och en skojig passage ur min environmental ethics bok.

 

 

 

Godkväll!

Idag lyckades jag vara sådär som man alltid önskar att man ska vara. Ni vet, man lägger sig på kvällen och tänker "Imorgon ska jag ta vara på dagen, jag ska gå upp i tid, tvätta, städa, springa en halv mil etc etc" och så gör man massa planer. Sen vaknar man halv tolv, äter frukost till två, dammtorkar vardagsrumsbordet, flyttar kläderna från stolen till sängen och åker iväg och dricker öl med vännerna. Men idag fick jag till det minsann.

 

Innan det var lunchdags hade jag hunnit tvätta två maskiner, skypa med mor och far samt simma 25 längder på Dalplex (stort gym precis över gatan från där jag bor. Obs: gratis för studenter = fetnajs.) Sen åt jag brunch i matsalen - scrambled eggs, två french vaffles, en liten körv, lite bönor i tomatsås och en hög med keso. Det här matsalskonceptet alltså, jag gillar det!

 

Sen pluggade jag i fem timmar tills ögonen gick i kors av alla feministiska teorier om knowledge. Puff. Det ska bli SÅ skönt när den här presentationen är överstökad på måndag alltså.. Sen åt jag middag och sen gick jag och dansade!! Förra gången var jag på nybörjarkursen men idag tog jag mig an medelkursen. Precis lika roligt som alltid! Sen haffade jag tag i en kvinna som jag visste håller i en bluesklass som är precis efter lindykursen fast i en annan byggnad här på campus. Hon tyckte absolut att jag skulle följa med, så det gjorde jag. Vilket jag är väldigt glad för. Haha, åh herre gud - vad roligt det var. En grupp människor bestående av ett exemplar av alla herrens  färgglada får som han satte i hagen samlas i en stor sal och bara släpper loss TOTALT! Jag tror inte vi dansade särskilt mycket blues, men det var fruktansvärt roligt. Kan ju konstatera att kanadensare är exakt lika stelopererade som svenskar och att det inte blev så mycket "cool" som läraren tyckte vi skulle sträva efter men det blev desto mer kul. Dessutom träffade jag en jättetrevlig person som jag hoppas ska bli min nya vän! Hen visste massa bra ställen i Montreal och kände folk där som jag kunde få sova hos. Människor är bäst!!

 

Så här glad var jag efter det

 

 

 

Idag fanns det fyra hundar i foajén. En dag per termin kommer det tydligen hundar till de olika residence-husen så att folk ska få klappa dem. De var väldigt söta.

 

Men det är ju jättekonstigt.

Herreminje vad KALLT det är nu. Det är helt sjukt. Måste vara runt tjugo minus. Kylan biter sönder både kind och näsa bara på min korta promenad från Shirreff Hall till biblioteket. Brr..

 

Kylan gör att man mest vill gömma sig under täcket och hålla sig varm, men det finns det inte tid med! Här är det fullt upp minsann. Fullt upp på ett lite överväldigande men ändå överkomligt sätt (än så länge i alla fall..). På min "Att göra"- lista finns följande just nu:

 

1 styck förberedelse inför imorgon då jag och Louise ska representera Ugandas regering i ett rollspel om conservation.

1 styck grupp-presentation till måndagens lektion i Contemporary Feminist Theories. En presentation på 40 minuter..

3 stycken filosofiska frågor som ska lämnas in vid lunch på söndag (har inte ens börjat på dem)

1 styck midterm i Environmental Ethics nästa torsdag

1 styck quiz nästa vecka i Philosophy of Arts på några kapitel som jag ännu inte hunnit läsa

2 styck extrauppgifter från förra kursen hemma som gärna borde lämnas in så snart som möjligt

Oklart styck artiklar och kapitel som jag redan borde ha läst för denna veckan plus det som ska läsas till nästa vecka

 

Det ironiska i kråksången är att jag dessutom har en helg som erbjuder massa roliga saker som inte bara krockar med varandra, utan även med faktumet att ovanstående ting bör bockas av från listan.

 

Så här ser det ut.

Fredag: Hockeymatch (Halifax Mooseheads vs. Sherbrooke) VS. LindyHop-festlighetpå en pub downtown.

Lördag: No Talent-Talentshow med Sustainability-klassen (gratis pizza!) VS. LindyHop-lektion

Söndag: Bli bjuden på canadian breakfast och därefter åka skridskor och dricka varm choklad VS. gå på floordinner med folket på min våning i residence.

 

Öuffh.. Jag kommer ju aldrig kunna strukturera upp den här helgen!

Stackars, stackars mig..

 

 

Idag var en bergochdalbanedag, om än en ganska odramatisk sådan. Den började på topp, jag promenerade ner med gott humör till stan och mötte upp Louise. Vi satte oss på biblioteket på hennes campus och skrev ihop vår uppgift inför rollspelet vi ska ha på vår tutorial på fredag. Sen åt vi lunch tillsammans innan jag tog en solig och bitande kall promenad  tillbaka upp till det stora campusområdet (där jag bor och där alla de stora institutionerna ligger samlade). Jag satte mig och pluggade inför min Contemporary Feminist Theories - class och kände mig allmänt på topp. Sen var det något som hände när jag kom till lektionen. Jag bara dippade. Ni vet, ibland kan det komma sådär plötsligt. Och man kan inte komma på någon bra anledning till varför. Jag bara kände mig så låg. Efter lektionen pluggade jag lite till och sen gick jag hem och åt middag. Fortfarande ganska hängig och låg vilket gjorde att bara tanken på att jag skulle gå iväg för att möta upp Amanda och Louise och laga mat till hennes kanadensiska sambos kändes överväldigande. Huff och puff. MEN! Sen kom jag hem och tittade i mitt postfack! Och där låg ett brev från Elisabeth, en gammal vän från folkistiden. Vi har (typ) inte pratat sen vi slutade folkis, men hon frågade mig för en dryg vecka sen om jag ville bli brevvän med henne. Och jag tänkte: ja, ja, ja! Gud vad roligt! Jag hade ju massvis med brevvänner när jag var liten och det var SÅ roligt. Det är dessutom mycket roligare att få brev nu när man bor så långt bort. Det knyter liksom samman de två världarna, hemma och här, på ett sätt som facebook inte riktigt lyckas med. Och det där brevet fick mig på så gott humör att jag studsade iväg lätt och ledigt till kvällens middag. Vilket jag är väldigt glad för, eftersom det var en otroligt trevlig kväll. Vi lagade swedish meatballs, brunsås och kokt potatis och serverade kladdkaka med vaniljglass till efterrätt. Vi blev även uppmanade att sjunga den svenska nationalsången, vilket vi gjorde med bravur. Kanadensarna älskade vår husmansgest så mycket att de bjöd tillbaka oss på en "canadian" breakfast på söndag. Pannkakor och rubbet! De var supergulliga och det var riktigt kul att få hänga lite mer med "the locals". Det är ju precis för att få uppleva sådana här saker som jag är här!

 

Och så har jag köpt Poptarts också. As american as they come. Med chocolate and s'mores (=mjuk marschmallow) (De äter massa poptarts i Gilmore Girls med! Living the dream!) Men jag tror jag får vänta med att smaka dem tills imorgon. Ska ju sova nu och jag tror att en Poptart kommer kicka igång en sockerchock utan dess like. Kanske ska spara dem till tentaperioden?

 

Åh, idag var en bra dag!

 

 

Jag befinner mig nu två veckor in på terminen här på Dalhousie University. Jag tänkte att jag skulle berätta lite om själva skolgången. Det är ju ändå trots allt främst därför som jag är här. Och skolan...ja den är svår, men väldigt bra. Framförallt är det mycket. Jag läser fyra kurser samtidigt och en av dem har dessutom en tillhörande tutorial varje vecka vilket gör att arbetsbördan motsvarar fem kurser totalt. Det är väldigt annorlunda mot hemma i Sverige där vi läser en kurs i taget. På ett sätt är det spännande eftersom det är en utmaning. Jag går igång lite på det och känner mig motiverad. Lärarna ställer krav och det gör att jag har något som driver mig. Här är dessutom ”attendance” en stor del av betyget. Det innebär att man måste vara aktiv på lektionerna alternativt i diskussionsforum på Blackboard (läroplattformen på nätet). Man kan inte bara sitta av en termin och sen skriva en kick-ass tenta på slutet. Och för att kunna vara delaktig så måste man vara i fas med läsningen eftersom lärarna bygger föreläsningarna väldigt mycket på litteraturen.

Summa summarum: Jag hänger mycket på biblioteket dessa dagar. Och trivs väldigt bra med det. Jag insåg idag att jag rent av tycker det är väldigt mysigt. Biblioteket i sig är en stor betongkloss utan fönster men man kan köpa en hejdundrans Chocolate Chai Latte och vem behöver dagsljus när man kan få det bästa av två världar serverat i en kopp? Det har dock varit lite obalans mellan stimulansen av hjärnan och stimulansen av kroppen. Kroppen sitter ju mest ner om dagarna. Idag hade äntligen snön smält och det bjöds på några generösa plusgrader efter flera dagar med runt -15 så jag passade på att ge mig ut på en joggingtur. Första halvan var riktigt härlig. Jag kände mig full av energi och förträngde faktumet att jag faktiskt inte tränat (förutom lindyn) sen typ…i oktober? Plötsligt kom därför dunderhållet på (ett egentligen ganska väntat) besök i högersidan och jag fick lomma hemåt i makligare takt, lätt framåtlutandes. Men ändå – jag tog mig ut och det var fantastiskt skönt att rasta kroppen lite.

Jag hade tänkt att jag skulle presentera kurserna som jag läser här lite snabbt, men eftersom min dator verkar hålla på att brinna upp (dålig fläkt..) så tror jag att jag får ta det en annan dag. Lägger mig och lyssnar på Jens Lekmans nya skiva istället. Kram på er!

 

 

Det finns en märklig grej här i Halifax. Det finns cirka fyra stycken korsningar där det spelas en liten melodi varje gång det blir grönt ljus för ena riktningen. Samma melodi som består av fyra toner. Om och om igen. Det hade kunnat vara ett charmigt inslag om det inte vore så att det är typ exakt samma melodi som i Svalkar vinden av Den Svenska Björnstammen. Inte en dålig låt, men inte heller den man vill gå runt och ha på hjärnan 24/7. So, I give you - the soundtrack of my life.