piñatapiñata

Ett SuperNintendo är i byggnaden! Sandra kom hem för en dryg timme sedan med en påse innehållandes detta fantastiska fynd som hon grävt fram hemma bland dammråttor och trasdockor. Så nu sitter hon på golvet, en meter ifrån teveskärmen och spelar (superkoncentrerad) medans jag sitter och njuter lagom av den något hetsiga musiken och känner mig som en förälder när jag säger "får du inte ont i ögonen av att sitta sådär nära skärmen?". Minns såväl hur tvär man blev när ens egna föräldrar fick en att sluta spela bara för att det inte var "bra för ögonen". Det var väl inte så viktigt. Jag skulle ju vinna! Hallå!

Igår var jag på kickoff med Världsbutikerna, på kvällen levde sandra sara och jag rövare i lägenheten. Idag var sara och jag på en lägenhetsvisning (igen...) Men den var ingen hit. Spårvagnarna gick, bokstavligen, precis utanför fönstret. Nog för att jag är stadsbarn, men det är fan lite för nära. Och den kändes bara inte som vi. Så nej tack sa vi och letade vidare. Suck. Jag vill ju bara bo lite fint åtminstone. Jag kräver inte en lyxvilla eller ens ett parkettgolv. Jag vill bara ha något som känns mysigt, hemtrevligt och lite personligt. Ska det vara så förbaskat svårt?

Igår frågade Sara om jag och Sandra ville dra iväg på en jorden-runt-resa till hösten. Jag är så sugen. Huja, men rädd samtidigt. Det tål att tänkas på helt enkelt. Mycket.

Idag har jag och Johanna promenerat genom hela stan i den underbaraunderbara solen och fikat på risgrynsgröt (Johanna har tomtekomplex..) och den största räkmackan jag ätit i hela mitt liv. 

Nu ska jag äta godis och titta på the Boat that Rocked.

Ciao.