piñatapiñata

När någon försvinner. Bleknar bort ur minnet.

När magen känns tom vid tanken.

Kämpar man då för att hålla den kvar?

Eller betyder det att det är dags att släppa taget?



Hur vet man vad som är mod och vad som är idioti?




För jag orkar inte mer.

Tänk om människor hade kunnat nöja sig med en kopp te och en god bok.

Vad mycket mindre miljöförstörelse det hade blivit då.

Det här är rock'n'roll om något..

Det här är respekt.

Tinariwen <3

Det finns mer än betong här ute i förorten.

Det finns världens vackraste skog.

Jag går under alla dessa träd, känner pulsen sakta ner och omsluts av en skönhet som gör mig lycklig och frustrerad på samma gång. Frustrerad för att jag bara är människa och inte kapabel nog att ta in allt. Jag bara går och tittar runtomkring mig och försöker övertala mina ögon att insupa mer, mer, mer. Vid sådana tillfällen önskar jag att jag var en konstnär. Att jag hade en tillräckligt stor kreativ kraft som kunde försegla stämningen där, just då. Kapsla in den och göra den odödlig.

Men för det mesta räcker det att bara känna.

Har jag sagt hur mycket jag älskar att bo precis där staden tar slut och skogen börjar?
Det är lätt att glömma det de dagar då man släpar på matkassar uppför Den Långa Trappan och möts av Den Hårda Vinden när man når krönet på backen.
Men när man går i skogen en lördagsmorgon, och det är höst, och solen skiner ner genom träden och landar precis mitt i bäcken..
..då är det värt varenda svettdroppe som pärlar nerför min rygg.