piñatapiñata

Det finns mer än betong här ute i förorten.

Det finns världens vackraste skog.

Jag går under alla dessa träd, känner pulsen sakta ner och omsluts av en skönhet som gör mig lycklig och frustrerad på samma gång. Frustrerad för att jag bara är människa och inte kapabel nog att ta in allt. Jag bara går och tittar runtomkring mig och försöker övertala mina ögon att insupa mer, mer, mer. Vid sådana tillfällen önskar jag att jag var en konstnär. Att jag hade en tillräckligt stor kreativ kraft som kunde försegla stämningen där, just då. Kapsla in den och göra den odödlig.

Men för det mesta räcker det att bara känna.