drömdans
Är alldeles slutkörd efter en hel helgs lindyhoppande. Så himla trött, men samtidigt så himla glad.
Det känns lite tungt att lämna den lilla lindybubblan dock. Det är så tryggt där, omvärlden försvinner och det enda som betyder något är att få till den perfekta swingouten. Och så är det så mycket endorfiner i luften. Av musiken, av människorna, av dansen. Och idag dansade vi till ljudet av fågelkvitter som smög sin in med solen genom de öppna fönstren. Och så åkte några av oss och köpte glass och hängde i solen en stund i Trädgårdsföreningen efteråt. Vilket var alldeles underbart.
När jag kom hem kom livet ikapp, med skolan, jobb och diverse andra måsten. Som först kändes alldeles förjävligt oöverstigliga för mig som inte ville lämna det ljuva lindylandet. Men som efter en stunds metodiskt strukturerande nu börjar känna greppbart och till och med lite spännande. Det kommer bli intensivt. Särskilt april. Men jag antar att det är så det ska vara.
Och just det. I lördags var vi och såg fantastiska Linnea Olsson i Stora Teaterns Foajébar. Ett alldeles magiskt ställe med kristallkronor och spegelglad överallt. Det perfekta stället för en kvinna med en cello och en magisk röst.
Godnatt.
Det känns lite tungt att lämna den lilla lindybubblan dock. Det är så tryggt där, omvärlden försvinner och det enda som betyder något är att få till den perfekta swingouten. Och så är det så mycket endorfiner i luften. Av musiken, av människorna, av dansen. Och idag dansade vi till ljudet av fågelkvitter som smög sin in med solen genom de öppna fönstren. Och så åkte några av oss och köpte glass och hängde i solen en stund i Trädgårdsföreningen efteråt. Vilket var alldeles underbart.
När jag kom hem kom livet ikapp, med skolan, jobb och diverse andra måsten. Som först kändes alldeles förjävligt oöverstigliga för mig som inte ville lämna det ljuva lindylandet. Men som efter en stunds metodiskt strukturerande nu börjar känna greppbart och till och med lite spännande. Det kommer bli intensivt. Särskilt april. Men jag antar att det är så det ska vara.
Och just det. I lördags var vi och såg fantastiska Linnea Olsson i Stora Teaterns Foajébar. Ett alldeles magiskt ställe med kristallkronor och spegelglad överallt. Det perfekta stället för en kvinna med en cello och en magisk röst.
Godnatt.
