piñatapiñata

Det är fascinerande att se hur saker som vi läser om i vår utbildning (Globala Studier) sipprar ner från den globala nivån och in i vår egen vardag. I skolan hemma i Göteborg läser vi om västvärldens dominans över resten av världen. Hur vi låser fast många delar av världen i ett underläge för att gynna våra egna intressen. Vi vet att västvärlden sätter agendan för resten av världen. Vi vet att vi i väst förtrycker många länder genom begränsande handelsavtal, utnyttjande av billig arbetskraft, institutioner som IMF och Världsbanken som sätter villkoren för andra länders ”utveckling” och så vidare. Denna dominans kan jag se spår av i mötet med andra människor här. Främst från Kina, Indien och Pakistan. Jag tänkte berätta ett litet exempel som kan tyckas futtigt men som jag tycker visar, i all sin enkelhet, på ett större problem.

 

I varje möte jag har haft med människor från Kina, Indien osv. så börjar personen direkt med att förklara hur hens namn uttalas. Utan att jag frågat. En kinesisk tjej förklarade att hennes namn var ”Xian, like in the number, one? And then Li, like the letter E?”. Xian-Li blir One-E. En pakistansk kille skrev direkt ”Rjoe” på mitt papper för att förklara hur det uttalades, och därefter den riktiga stavningen under varpå han flera gånger betonade att ”This is how you pronounce it, R- Joe, yes?”. Archjo blir R-Joe.  Det är något skevt med det här. Jag behöver inte förklara mitt namn för dem. Det är självklart att de ska förklara sig för mig. Självklart att jag inte kommer förstå för att det är ett så ovanligt namn. Mitt namn är det normala, deras är avvikande. De har mött så många människor som inte förstår deras kultur (och därmed inte heller deras namn) att de bara insett att de måste anpassa sig. Vår kultur har sådan dominans att det bara tar två sekunder i mötet med en ny människa innan den känner att hen behöver förklara sig. På det sättet som JAG förstår. På engelska. Jag behöver inte ens göra en ansträngning för att förstå deras kultur. De gör om sin kultur till vår. Archjo blir R-Joe, Xian-Li blir One-E och det känns som vi tappar något på vägen.

 

Det ska bli spännande att se hur det blir i framtiden. Det verkar ju som att vi står inför ett maktskifte i världen där Indien och Kina är på frammarsch. Tänk den dagen då jag pratar med en person från Kina och säger ”It’s Jessica, like Cheng, but only Che, and then si like in Chi, and then Kaa”. Det kanske är först då vi börjar förstå att västvärldens världsdominans inte är något naturgivet, utan att det faktiskt är ett övertag vi själva roffat åt oss. Och att det kanske inte är mer än rättvist att vi för en gångs skull tvingas dela med oss lite och tvingas göra en ansträngning för att förstå resten av världens befolkning. De som inte talar eller beter sig precis som vi gör. För nu har vi suttit jävligt bekvämt ett bra tag. Och ni vet ju vad de säger : det är bra för ens personliga utveckling att kliva ut ur sin comfortzone.