piñatapiñata

Är sjukt schleten.. Har haft en riktigt bra helg, men väldigt flängig och själen har inte riktigt hängt med från plats till plats, och sömnen har kanske inte varit så optimal. Hade en fantastiskt fin Växjö-fredag med sushi och vin, öl på Harrys, roliga människor och dans på Kafé De Luxe till världens konstigaste DJ. Han spelade typ tio Håkan-låtar, två med Familjen och sen var det bara odansant housedunk resten av kvällen. Det kanske bara är jag, men i min värld känns det som en jävligt spretig klubbmix att enbart köra Håkan och house..? Och eftersom vi började diskutera hur vi skulle lösa alla världsproblemen när vi väl kom hem så blev det lite taskigt med sömnen. Fyra timmar var lite väl knapert. Men så värt det!

Sen åkte vi nån slags Veolia-tåg som var försenat och som såg ut som Orientexpressen. Vi fick en egen kupé, och efter ett tag kom det en märklig liten man och satte sig i ett hörn med sin ryggsäck. Vi tvinnade vår Poirot-mustach, anlade fransk accent och filurade på vem som var mördaren..

Sen blev det lite Malmö, lite kalas i Lund och sen en helt underbar söndagspromenad ute på Ribban med mamma. Det var nästan, nästan vår i luften och världen var så jävla vacker. Havet skiftade i tre nyanser av blått och solen fick ögonen att tåras.

Sen åkte jag världens glassigaste buss hem till Götet igen. Hejdå Swebus, hejhej bus4you!
Nu har jag precis plöjt igenom två av fyra kapitel som vi skulle läst till imorgon. Är såå trött! Trodde det skulle hjälpa med kaffe och chokladglasyr direkt ur burken, men icke. Nu ger jag upp och sover istället. Sätter klockan på sju, så tar jag det sista på morgonkvisten. Godnatt!

Är taggad taggad taggad till tusen inför helgen!!

Junip-spelningen igår på Lagerhuset fick mig i stämning och nu går jag snart i taket av längtan..

Bara en föreläsning nu som står mellan mig och min bästa Jessica som väntar på mig i Växjö. Det blir tre städer på tre dagar i helgen. Det blir Växjö, Lund och Malmö. Kommer bli fantastiskt!

Övriga saker värda att notera:

Jag upphör aldrig att förvånas över hur fruktansvärt dålig jag är på att måla nagellack. Jag borde ju kunna sånt, det ligger ju i min, eh, kvinnliga natur att ta hand om mitt yttre. Då borde jag ju även besitta någon slags naturlig kunskap för hur man gör.. Dålig kvinna! Skäms på mig.

Igår hörde jag något som skramlade när jag gick längs med avenyn med allt mitt pick och pack. Efter ett tag inser jag att mitt bälte gått upp och att spännet nu hänger och skramlar mellan benen. Dilemmat uppstår: hur ska jag lyckas lösa detta på ett subtilt sätt utan att det ser ut som den där reklamen för "svamp i underlivet-kräm". Det var bara att öppna jackan och fixa det helt enkelt. Så typiskt mig..

Hjälp, nu måste jag verkligen gå! Ha en fin helg ni som läser :)

Början dagen med världens bästa frukost
(min specialgröt, en kopp te och en äggmacka gjord på hembakad grahamsbulle)

och en sjukt bra låt
Iron & Wine -  Flightless bird, America Mouth

Drar mig snart iväg för att kolla upp hur det egentligen gick på den där omtentan. Börjar bli lite nojig nu..
Sen blir det lunch med klasskamrat, föreläsning, ev pluggfika och ikväll ska halva kreativet på ett seminarium om giftiga kemikalier i klädindustrin, på House of Win-Win.

Blir nog en bra dag!

Det är sämst att ha ett långdistansförhållande med sitt brorsbarn. Särskilt med tanke på att han är världens bästa.
Vilket gör att jag saknar den lilla pysen, jämt. Hoppas hoppas jag hinner gulla lite med honom nu när jag far hem två helger i rad.

Saken är den lilleman, att faster jobbar på det här med att skaffa sig ett cool och ballt liv. Det är enbart för din skull, så att du kan dra nytta av min häftighet i svåra tider som högstadiet och liknande. Jag ska fixa grymma konsertbiljetter, dra med dig till New York, presentera dig för mina fräna musikerpolare och ge dig sjukt bra skivor att lyssna på. Everything I do, I do it for you - som en klok man en gång sade.
(men snälla, hata mig inte när jag krossar dina drömmar genom att bli en torr miljötant med tvättnötter och raggsockar.. Eh, nej men just det - det är ju där jag befinner mig nu. Okej, jag ska fixa det här - lovar! Jag jobbar på det! Låt mig återkomma!)

Är bara så full av kärlek till dessa vackra människor just nu..

Ungefär den här dialogen utspelade sig idag på vagnen mellan en pappa och världens sötaste femåring (femisch..är så dålig på att uppskatta barns ålder..)

Pappa: Vi kan ju leka att Harry Potter dricker te. Han kommer ju från England och där dricker de jättemycket te.
Dotter: Men nää, han är ju inte från England!
Pappa: Jodå, det är han ju!
Dotter: Nääääää!!!!
Pappa: Det kanske är Irland då..
Dotter: Nääääää, han kommer ju från eh, öh, eh... Norrland eller nått sånt..
Pappa: *skrattar* Njaa, alltså han kommer nog från England faktiskt..
Dotter: Men näääää, de pratar ju SVENSKA!!
Pappa: *försöker hålla sig för skratt* eh, jaa, joo, fast, alltså...


Och så oroar sig folk över dataspelens förstörande effekt på barn. Jag vill slå ett slag för permanent avskaffning av dubbade filmer! DET om nått ger ju barn en skev världsbild. Se bara på tyskarna, de dubbar ju allt och ja... Vi vet ju alla hur tyskar är..

..är det sol. Har precis diskat färdigt berget med disk från middagen igår. Ska belöna mig själv med en solig söndagspromenad.

Just idag är jag stark, just idag mår jag bra.



Det blev inget med lägenheten. Både Sara och jag blev verkligen jätteledsna för vi hade hunnit drömma så mycket och kunde redan se en ljus framtid i vår trea..
Men idag gör det inte så mycket, för jag vet att det kommer komma något bättre runt hörnet. Och idag är Hisingen vacker och lägenheten nystädad så det gör mig inget att få vara kvar här ett litet tag till.. Det enda som saknas är min kära sambo som är borta över helgen. Det känns allt lite tomt. Det där med att bo själv är inget för mig. Efter två år på internat är man ju socialt förstörd för resten av livet..

Ut i solen!

Lyssnar på: Lykke Li - Paris Blue
RobynRobynRobyn
Efterklang - Modern Drift

Ikväll bjöd jag in till avspark för världens bästa projekt.

Är vinlullig, hög på Robyn, glad över det fina sällskapet ikväll och sjukt stolt över mina kulinariska åstadkommande.

Nu kör vi..

Har lyckats med bedriften att ha tre frisyrer på två dagar. Jag orkar fortfarande inte berätta den egentligen ganska komiska frisörhistorien. Den smärtar fortfarande lite. Kan ju säga att jag grät i en halvtimme när jag kom hem. Allt jag ville ha var en rak, enkel klippning som gick till hakan. Nu sitter jag istället här med den kortaste frisyren jag haft i hela mitt liv, och ser ut precis som en sån där stereotyp genus/popparbrud som jag själv brukar håna (med värme).

Jag skämdes över att vara så pass fåfäng att jag lät en dålig klippning få mig att helt tappa fotfästet. Jag insåg hur stor del av min identitet och mitt jag som mitt hår faktiskt är. Tror framförallt att det var känslan av att ha blivit ofrivilligt stympad som kändes mest. Hade jag velat ha kort hår och faktiskt bett om det hade det varit en annan sak. Nu kändes det som att någon tagit en stor bit av mig och klippt bort. Varje gång jag tittar mig i spegeln blir jag rädd och undrar vem det är. Att inte känna igen sig själv är riktigt obehagligt.

Men idag var jag och bad en av de andra frisörerna fixa till det, och nu känns det mycket bättre (Även om jag såg ut som Mona Sahlin till en början, innan jag kom hem och kunde rufsa till det så det blev lite mer Robyn..)

Kan inte låta bli att undra då: Vad är det för utseendefixerad värld vi lever i när en dålig klippning kan resultera i så mycket ångest? När till och med jag, som är så pass medveten om hur mycket skit som kommer ur begreppet "skönhet" och vilken fälla det är, framförallt för kvinnor, ja - när till och med jag reagerar så här starkt.. Då kan jag inte låta bli att fundera på hur jävla fel vi prioriterar ibland..

15 centimeter senare..







Imorgon ska jag jobba järnet med Sandras hårprodukter. Alltså, fan, jag är för lat för sånt här. Ge mig en frisyr jag kan vakna och gå iväg i..

Började skriva här. Tog bort det igen. Kände mig sur och irriterad och allmänt grinig på livet..

Försökte peppa mig själv, lura mig själv till att bli glad.

Enter Spotify och Dr.Bombay.

Först satt jag och surade till My Sitar, och efter en stund insåg jag hur absurt det var att jag satt i köket och såg skitarg ut och lyssnade på "hatala hatala hatala hey playing my sitar everyday"

Då började jag skratta och kände hur effekten spred sig genom kroppen.

Två låtar till med Doktorn, sen tror jag att jag är redo att ge mig ut och möta världen.

Är uppe med en mycket tidigare tupp än vanligt. Bad sandra skicka ett sms och väcka mig klockan 7, men jag var lite för seg (och rummet var lite för kallt) så jag kom inte upp förrän åtta. Tänkte komma iväg och haffa ett referens-ex i läsesalen på bibblan.

Och så sitter jag här i godan ro, och så upptäcker jag att Way Out West annonserar att Fleet Foxes kommer till skogen nästa år. FLEET FOXES. Jag blev alldeles knäsvag. Minns så väl de där dyrbara minutrarna på Arvikafestivalen 09 när jag fick springa ifrån slambilen (var nyckelfunk..) och ställa mig i Apollotältet och lyssna på en låt, tror det var Tiger Mountain Peasant Song med enbart Robin på gitarr. Åh, vilka dyrbara minuter! Nu vill jag få revansch. 2010 måste det ju bli en hel konsert.

Jag hade nästan glömt bort hur bra de var. Men bara nästan.

Nu får jag inte in det klippet jag vill ha här..lägger det i ett nytt inlägg (förhoppningsvis..)

Idag var första dagen i skolan. Jag gick självklart vilse på vägen dit, men det hade jag redan räknat med. Jag minns ju hur det gick förra gången, när jag började genusvetenskapen. Allt jag behövde göra var att kliva av spårvagnen, gå över gatan och gå 50 meter rakt fram så skulle jag varit där. Men någon helig makt (eller bara min egen tröga hjärna) tyckte tydligen att jag behövde en promenad. Så istället virrar jag in mig i Chalmershelvetet - en plats full av långa trappor, vindlande vägar, snubbar med sidoväskor och gatunamn i stil med Kemivägen 2. Jag gick helt enkelt en fin omväg på säkert 2 km. Bra där.

Idag gick jag inte fullt så långt, jag insåg att jag var på fel väg rätt fort så då haffade jag en liten dam som stannade upp - knäpptyst - och funderade i flera minuter. Så länge att jag började undra om hon ens förstått vad jag frågade henne. Men tillslut viftade hon med fingret och sa "Följ med här", vilket kändes både tryggt och lite otäckt. Men hon ledde mig rätt och tillslut ramlade jag in i korridoren där mina blivande kursare stod. Såklart råder det en isande stel tystnad, folk står "nonchalant" lutade mot väggen, vissa sitter ner och "läser" och andra försöker inte ens verka coola utan bara stirrar rakt ut i luften. Där gör jag entre, i full karriär med hörlurarna runt halsen,  min röda jacka och min halsduk i regnbågens alla färger. Jag stapplar fram till en tjej och börjar prata på med henne, väl medveten om att precis alla i rummet lyssnar på vad jag säger och antingen är tacksamma för att någon brutit den pinsamma tystnaden eller undrar vem det där översociala puckot i technicolor är. Låt oss hoppas på det första. Annars kan våren bli en lång och ensam tid..

Min lärare är underbar. En norrmann vid namn Tom, som i HellyHansen-tjocktröja och fjunig frisyr vann mitt hjärta på tio minuter. Mysig är bara förnamnet. Och det bästa är att han pratar som Thorvald i HippHipp. Vilket gör mig alldeles hjärteglad.

Jag känner på mig att det kommer bli en fin vår (med eller utan kursvänner..)




"De hade ett snötema, the pack of snow hette det." (hahahaha..)

och idag åt jag världens godaste lax och räkmacka. den förtjänar verkligen ett omnämnande. den kommer inte bräckas på flera år..

Vaknade upp med tjock dimma utanför fönstret. Vill tillbaka till igår. Igår var det vår. Nästan.
Men snart..snart kommer ljuset igen.



Får vi besked idag måntro?

Lyssnar på: MF/MB - The Big Machine

Fick en fin folkisfix ikväll. Var på Kafé Zeppelin, ett ställe som såg ut ungefär så som mitt eget kafé skulle se ut. Udda muggar (min hade en karta av Australien på sig), ett kylskåp som såg ut som en tidsmaskin och diverse färgglada halsband hängandes i takfläktarna. Fantastiskt helt enkelt. Var där med Tomas och Ida och tittade på the Naima Train som spelade med sin lilla looplåda och sköna elgura. Det var rätt bra faktiskt, inte storslaget eller så, men nära och uppriktigt och sådär lagom fint för en tisdagskväll.

Det kändes så bra att få vara bland musik igen. Att få se och höra. Bli berörd. Jag behövde verkligen det. En liten spark. En påminnelse om hur mycket jag älskar det. I dagarna har jag faktiskt plockat upp och stämt gitarren, och börjat plinka och yla litegrann.

Jag känner musiken i blodet igen. Och det känns jävligt bra.

För jag saknar den där känslan..




Det är banne mig ren lycka!

Imorgon börjar skolan (!)

 

Jomenjustdet! Jag klarade ju tentan. Glömde jag ju skriva. Det gick som en dans (en ganska lång och milt plågsam verbal dans på 1,5 timme dock) Lättnad efteråt var enorm. Världen fick tillbaka sin färg. Luften kändes klar och frisk. LIVET var åter något som skulle levas. Så jag gick och köpte en tentatröja (för jag var fan värd det!) och sen gick jag på bio och drack öl med Julia. ("Fyra år till" rekommenderas verkligen!!) Och på fredagens kväll festade genusgänget glatt på Kellys och virvlade sedan iväg ut mot Majorna i sällskap med snöflingorna som yrde runt oss. Kvällens slut var dock inte lika ystert..

...om jag vore fem år skulle jag älska snön och slängt mig i närmsta snödriva direkt.
Men nu är jag ju inte fem år. Nu är jag istället en 22åring med tunna strumpbyxor som är i behov av en spårvagn för att ta mig hem kvart över tre på natten. Och när då inga vagnar går pga snön, och jag måste vänta i FYRTIOFEM minuter i iskallt snöväder, för att sedan ge upp och pröjsa 140 spänn för en taxi hem till värmen - då är det inte lika charmigt med snö.. Men vi ska nog bli vänner igen. Jag är ganska lättköpt. Lite solsken så är jag din igen, kära snö.

(Och ps: min tentatröja är underbar. Jag får hajpa den, för jag har inte köpt nya kläder sedan 1800-frös-ihjäl. Så jag tänker njuta av känslan. Damnit!)

Nu ska jag återgå till min vinylspelare och titta på när Horses roterar runt, runt och lyssna på det sköna raspet som endast finns att tillgå i vinylens mörka djup.

Igår gick jag i skogen. Det var intensivt. Världen var bokstavligt talat svart och vit. Lyssnade på Sigur Ros hela vägen och jag kände hur jag ryste över hela kroppen av nån slags energi. Kombinationen av musiken och världens skönhet var överjordisk. Mäktigt.

nu är det bara att köra.

den här kommer jag lyssna på precis innan jag går iväg imorgon.

AH!



-lyskraft-

vill inte. kan inte. orkar inte. bryr mig inte. skiter i vilket. ångestångest. detsnurrariminskalle. aaaaah. kaffekaffe. ryggen dör. axlarna förtvinar. så.många.sidor. vill inte.vill inte.

jag är så TRÖTT på den här tentan nu. vill bara att den ska vara över. snart, snart. imorgon kl tre är jag äntligen fri från den här kursen. det kommer nog gå bra, men jag fick mer press på mig när jag fick besked från csn idag som sa att jag inte har tillräckligt med poäng än för att få studiemedel. så jag vill verkligen verkligen klara den här kursen NU.

nu ska jag trycka i mig allt socker jag har hemma och försöka trycka in lite mer text i huvudet. sen ger jag upp.

peppen är att lyssna på Monster med Kanye West - om och om igen.

tenta - you're a mother f*cking monster!

eller nej.

det är JAG som är monstret.

nu ska du dö.

Just nu skulle jag kunna sälja min själ för en lägenhet.

Den där etagelägenheten alltså.

Jag säger som Carrie: "I'm in real estate heaven."

Her.re.gud

Tänk att det finns folk som bor sådär. Det är helt sjukt. Två våningar, en spiraltrappa i vardagsrummet, en balkong mot ena innergården och en takterass ut mot andra gården. Två badrum, varav det ena hade dusch (med sån där häftigt "tropik" dusch, ni vet ett stort "huvud" som det kommer vatten ifrån? herregud, det där förstod jag knappt själv) OCH en stor jävla jacuzzi!!! OCH i köket fanns ett litet, smalt kylskåp bredvid spisen... För vinflaskor. Såklart.

Alltså, ni skulle varit med..

Synd bara att den kostar 16 papp i månaden.. Det är ju liksom en once-in-a-lifetime-opportunity. MEN, våra plånböcker skakar lite på huvudet och säger att "Njä, det är nog inte riktigt värt det"

Men vi vill. Herregud vad vi vill. Så vi får väl se.

Om himlen kan vara oskyldigt blå kan väl jag också vara det.. Eller?

Anlägger borgarmin, höjer näsan i luften och trippar iväg på visning av etagelägenhet i Vasastan och lya i lyxvilla i Örgryte.

Världen blev helt plötsligt lite mer blå.

Min dyrkan för Emil Jensen håller i sig. Jag har, med själ och hjärta, helt gått upp i hans fina texter och vackra toner. Dessutom har jag delat min dyrkan med flera andra vänner som som också gått och kärat ner sig i denna vackra människa i veckan. Känns fint att veta att de också sitter och lyssnar och blir sådär pirriga i magen.

Den bästa presenten jag fick var när Jessica berättade att det fanns en skiva med enbart hans mellansnack/spoken word. Ni MÅSTE lyssna på den! Den finns på spotify. Jag lovar att ni kommer älska det. Han är så klok och säger väldigt viktiga saker om vår värld. Och vi är skyldiga oss själva och vår planet att lyssna.

Jag är egentligen mot stela nyhetsmorgonsklipp. Tycker alltid att artisterna är så opersonliga där. Men jag hittade inget annat klipp som var bra.. Här får vi iaf fint ljud. Och det viktigaste är ju att vi får Emil.

Kram på dig Emil. Och tack för att du förgyller min värld just nu.

Helt plötsligt blev jag en duracellkanin. Jag började baka grahamsbullar och plöjde lägenheter på Blocket som en tok. Ringde hit och dit och mailade så tangentbordet glödde. Rätt som det var satt jag med tre lägenhetsvisningar imorgon kväll, samtidigt. Hur gick det till liksom? Men efter lite sållande bestämde vi oss för att köra två stycken imorgon. En lägenhet på 100 kvadrat i en villa i Örgryte och (för skojs skull) den där etagelägenheten på 135 kvadrat som jag skrev om igår. Jag menar, det är kanske det enda tillfället man får i livet att få se en sån lyxvåning. Sen kanske jag och Sara åker ut till Hisings Kärra nästa vecka och tittar på en lya där. Livet på landet, dä ä fint dä mä.

Men någon la precis upp vår drömlägenhet på Blocket. En vindsvåning med högt tak, balkong och öppen spis i Majorna.. Oh my god! Så där pep jag iväg ett mail, så får vi väl hålla tummarna.

I'm on fire!

(behöver jag påpeka att jag inte prioriterar riiiiktigt så bra som jag borde. Vad hände med tentan? Jag blev nog lite övermodig när jag fick två dagar extra. "Det är luugnt, det är ju inte förrän på torsdag" Mina tidsperspektiv är helt uppfuckade.. Men mina bullar blev djävulskt goda.

Made by Sara

<3

Sitter och väntar på att mina grönsaker ska bli mjuka.. Det tar en evighet.. "Jag ska laga grönsaksbiffar" - sade den glade 80procentsvegetarianen och ställde sig vid spisen klockan tio på kvällen. Men det känns som en fröjd att laga mat istället för att sitta med ångest framför datorn.

För nu är jag ÄNTLIGEN KLAR MED OMTENTAN!!

Herrejävlar och hurra säger jag bara.

Idag var vi på lägenhetsvisning, jag Sandra och Sara. Fick ett ryck och ringde på en annons för en vindsvåning i Örgryte som låg ute på Blocket i torsdags (inspirerad av Lina - tack för peppen!) Paff blev jag när det visade sig vara ett förstahanskontrakt. Så idag var vi där och kikade. Blandade känslor efteråt. Rummen var jättefina, men köket var aningens för litet.. Bara två kokplattor kan skapa en hel del ångest. Lägenheten hade hög myspotential - men tyvärr också en del klaustrofobipotential. Så vi var alla tre lite förvirrade efteråt. Jag menar, hur ofta får man chans på ett förstahanskontrakt?

Men vi blev sugna på att kolla på fler, större lägenheter ihop och vi har en teori om att det är lättare att hitta 4or och 5or än en sketen etta för 4500. Och efter lite jakt på Blocket tycker jag utbudet verkar lovande. Vad sägs om den här liksom:

"Möblerad etagelägenhet på 135 kvm uthyres from 1 feb och tillsvidare. Lägenheten har balkong, terrass, tvättmaskin, torktumlare, bubbelbad, tvättmaskin, 2 badrum. Nyrenoverad sekelskifte högst upp i tyst gårdshus. Rök & djurfri hyresgäst önskas. Lägenheten har 2 separata sovrum. Unik lägenhet."

135 kvadrat och bubbelbad. Jodå, det kan tänkas duga..

Imorgon ska telefonen gå varm!

Nu: tillbaka till rödbetorna!

När man behöver en energikick och en glädjefix så finns det inget bättre än det här klippet.
Sigur Ros och Björk och en massa fina människor i fjädrar och glitter som bankar sköna rytmer på coola trummor.

Det liksom spritter till i hjärtat.



lalalalalalalalala....lalalalalala...lalalala

Satt och googlade pulp fiction + intersektionalitet och ramlade in på en blogg där det låg ett klipp med Emil Jensen. Då var jag bara tvungen att youtuba efter fler klipp. För Emil Jensen är vackrast i världen. Jag tycker inte alltid att hans musik är fantastisk, men hans texter och hans personlighet är något alldeles unikt. Jag minns när jag åkte bild med Sofia från Södertälje och vi lyssnade på Emil i en skruttig och brusig bilradio på motorvägen. Och jag minns när vi alla satt på gruset framför en scen, en sommarkväll i Norberg och lyssnade andaktstfullt på Emil och hans kloka ord. Det var en sådan stund då livet känns lite större och lite mer äkta.

Och så finns det såklart andra minnen också..

Det här klippet fastnade jag för, från Södra teatern. Lite rolig kuriosa är att trummisen (Fredrik Myhr) är en av trummisarna som är med i filmen Sound of Noice. Där odlar han duvor på taket och knockar en polis genom att blåsa två signalhorn i ansiktet på honom. Han är ond helt enkelt. Men här är han bara fin och trumvänlig.

Emil <3

Yippie-kay-yay tentajävel! Nu är en av tre nästan färdig. Har skrivit klart men måste nog finputsa lite imorgon. Nu är jag så TRÖTT i huvudet. Känner mig alldeles mosig. Ibland kan jag vara kluven till det här med högskoleplugg. Jag kan vara så omotiverad att sätta mig och slita mitt hår för att skriva något pretentiöst och egentligen totalt menlöst på två sidor som endast en person ska läsa. Jag vet inte, jag tycker bara det är så opersonligt. Det är mest en "klippa och klistra"- process där man plockar lite här och lite där ur kurslitteraturen och sammanfogar det till någon slags rappakalja som ingen förutom läraren bryr sig om. Och hon plöjer väl igenom den på 3 minuter och ritar några krumelurer innan hon fortsätter med nästa i högen.. Men jag vet.. Det är ju för att man ska lära sig och allt det där. Så jag förstår ju varför jag ska göra det. Men det får mig inte att tycka det är roligare för det.

Sen är det ju klart att det blir ju inte så mycket roligare av att man har en idiotpress på sig.. Och det känns ju ännu surare när det är ens eget fel. Men! Det kommer kännas så sjuuukt bra på måndag när jag äntligen skrivit klart och lämnat in. För jag vet ju att jag kommer klara det. Det är bara processen på vägen dit som är p.a.i.n.

Nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska orka titta på Pulp Fiction ikväll inför uppgift två på tentan. Eller om det räcker att jag har den färskt i minnet. För jag tror jag kommer somna annars. Kändes så bittert att vinka hejdå till Sandra, som med klirrande påse åkte iväg till nån replokalsförfest i stan, och själv gå hem med sin Ben & Jerrys och sätta sig och fortsätta skriva. Men det är ganska mysigt det med. Och nu har jag ju skrivit färdigt del ett så jag är rätt nöjd och glad.

Nu är det väl bara att invänta teknogrannens dunk, slår aldrig fel en fredag.

(haha, hörde precis hur grannen ovanför dundrade igång introt till Hipp Hipp! Nu hör jag till och med Kajan genom taket. Vi har nog bra grannar. Och pappersväggar, tydligen..)

Nu: phish food for me

Åh vad jag pluggar och pluggar. Är helt snurrig i ansiktet nu efter att jag äntligen tagit mig igenom 43 plågsamma (men intressanta) sidor om konst, på akademisk engelska. Nu återstår bara det roliga jobbet att sammanställa det hela till en essä på två sidor.. Och vet ni vad det bästa är? Att sen måste jag titta på Pulp Fiction och skriva två sidor om den och sen läsa tio böcker som vi ska ha muntlig tenta på nästa vecka. På tre dagar..

Overload. Overload.

Jag har helt enkelt inget liv fram tills måndag då omtenta-helvetet ska lämnas in..

Men jag fuskade lite idag. Sandra drog med mig på på polarexpedition i snökaoset (det börjar bli löjligt mycket snö, sluta skaka på det där dunbolstret nu Tant Väder!) och sen fick vi besök av Sandras två systrar som köpt med sig indisk mat. Och självklart tyckte jag vi skulle driva det indiska konceptet till sin spets, så tio minuter innan de kom började vi springa runt och rota runt i lådor och vrår efter allt som kunde passera som "indiskt" (detta inkluderar bl a två röda, glittriga julgranskulor formade som påfåglar, en glittrig halsduk som fick agera bordsduk och fodralet till den flummiga LP-skivan "Goddess of Fortune" av George Harrisson. "Indiskt" var det ja..) Sen dekorerade vi oss själva med sjalar, paljetter och broscher. Som pricken över i:et ritade vi varsitt kastmärke i pannan med rött glitterlim (vi har fortfarande inte testat om det går bort..) Och när vi fyllt köket med lyktor och ljus välkomnade vi våra gäster på vår finaste engelska-med-indisk-brytning. Sen åt vi god mat. Naanbröd, mmm..

Nu ska jag banka huvudet mot datorskärmen lite till.









Om ni inte tycker jag ser indisk ut är det för att jag tagit av mig mina örhängen.
Det satt i dem..

Är tillbaka i sina gamla kvarter. Plöjer fetaostpaj och feministisk konst på Caféva i Haga. Och använder Google translate lite för mycket för min egen smak. Förbaskade akademi-engelska! Får mig att känna mig som en analfabet.. Det går inte fort helt enkelt. Men det är väldigt mysigt att sitta i myllret med ett tänt ljus vid sin sida och titta ut på snöflingorna som faller i flock. Och det är ännu mysigare att få ett samtal av sin favorit-Lina! Som föreslår bra saker som att komma till Malmö för att gå på Trummor & Orgel.
För nästan ett år sedan åkte vi till Stockholm och gick på Marie Lavaeu för just samma anledning. Dock var vi så trögfattade att vi inte kopplade att det dova dunket från golvet innebar att de redan börjat spela i källaren. (Eller så var vi bara så starstruck av att Winnerbäck satt i baren och spelade skivor att vi inte riktigt ville slita oss därifrån..) Vilket innebar att vi missade 70% av spelningen. Men de där 30% var värt det ändå. Ebbott var ju med som sångare, och Magnus Carlsson med! Och sen agerade de båda DJ's. Och gick säkert hem med småflickor efteråt. Men fram tills den punkten tycker jag om dem. Det vore iaf väldigt fint att göra en favorit i repris, ett år senare, fast i Malmö. Men min jetsetdonna ska ju på kickoff i Åre och det kanske den helgen. Hoppas INTE.

För jag vill träffa min kära gamla granne, min vackra fru igen. För hon är alldeles fabulös. Maken till madame har jag aldrig skådat! Här är vi mamacitas på Mexicofesten i våras. Kärlek till dig vännen (och till alla andra)



Nu ska jag ge mig ut i snön och pulsa bort till Stadsbiblioteket i jakt på mer feministisk konst.
Just can't get enough!

Energin håller i sig! På ett sätt är jag otroligt tacksam för att jag blev sjuk. Att behöva isolera sig från omvärlden så länge (1½månad!!!!!) gör en obeskrivligt rastlös tillslut. Frustrationen när man vet att alla andra gör roliga saker medan man själv sitter hemma och hostar kan verkligen tära på en. MEN, nu när jag ä.n.t.l.i.g.e.n börjar bli frisk känner jag mig så jävla stark! Det, och det faktum att vi har lämnat ett år bakom oss och nu har ett års oskriven tid framför oss gör mig sjukt peppad. Jag behöver slut. Jag behöver känna att jag kommit fram. Att jag kan vända blad. Nu har jag gjort något, nu är jag färdig, dags för nästa sak. Det är nog därför jag trivs så bra med att jobba i projektform. Hm, kanske en insikt jag ska ta med mig..?

När jag kom hem från skolan idag, med två gigantiska matkassar som slitit sönder mina axlar hela vägen från Hjalmar Brantingsplatsen, hade Sandra lagat mat till oss. <kärlek> Och jag upptäckte att jag kan äta gröna linser, något jag trodde jag var allergisk mot förr. Mina vegetarianplaner ser helt plötsligt betydligt ljusare ut. Hurra! Sen påbörjade jag årets första kulinariska utmaning: piroger! Och Sandra drog igång Håkan på Spotify så sen var det bara att skråla med mellan knådandet och äggpenslandet. Känns sååå bra att kunna sjunga igen! Tro mig, jag försökte under tiden jag var sjuk. Med väldigt dåligt resultat..

Men iaf, nu slirade jag iväg på lite sidospår där. Det var inte det jag tänkte jag skulle skriva om. Nej, jag kom på att jag glömt bort något väldigt viktigt! Nämligen att visa er den fantastiska klockan som Sandra hittade på Prickig Katt för väldigt många veckor sedan. Den fantastiska

Singvögeln!

Det är det bästa jag någonsin skådat i klockväg.. och i fågelväg.. (pun totally intended..) Låt mig förklara! Istället för siffror sitter det en liten fågel som symbol på varje heltimme. Och under fågeln står det såklart vad fågeln heter. På tyska! Så nu har vi tolv kamrater som heter fina saker som Gartengrasmücke, Halsbandschnäpper, Fitis och Singdrossel. MEN det allra bästa är: att man kan ställa in den på alarm! Och då ringer den inte som vilken vanlig klocka som helst. Nejdå, utan den kvittrar såklart! Enligt fågeln som den lilla visaren pekar på. Dock är den väldigt opålitlig (första kvällen fick vi en kakafonisymfoni i köket klockan tre på natten) så vi kör utan ringning. Men vi älskar vår Singvögel. Det här är min kärleksförklaring till världens bästa gökur (jag vet, den var dålig..)

Jag är säkert sist i världen med att upptäcka den här.
Men jag fick den i en av spellistorna från Jessica och den gick rakt in i hjärtat.

Sing it for me Ebbott.

Då var man hemma i Göteborg igen - underbart! Och vilken fin start man fick! Släpade först hem mina väskor (vilket INTE var så roligt..) och sen åkte jag till Bergakungen och mötte upp min kära Sandra. Och vem springer vi på i biljettkön om inte Daaavid och Gunilla. Så sjukt, eftersom jag bara några timmar innan på bussen suttit och tänkt på just David och att jag borde höra av mig till honom. Vi hann inte prata så mycket för de skulle in på bion och vi hade vimsat bort våra biljetter så jag fick ställa mig i kassan medan Sandra sprang bort till Willys för att handlar sitt biogodis - Keso. Haha, hon är den enda person jag känner som äter Keso på bio. You gotta love her! <3 Men det får bli en bärs med David snart helt enkelt. Åh, jag är så glad att dessa fina folkismänniskor dyker upp lite överallt!

Sen såg vi Social Network som var väldigt bra. Trent Reznor från NIN hade gjort musiken berättade Sandra och det var riktigt schysst. Sen gick vi hem och facebookade ;) Nej, men jag fick öppna min julklapp. Och då blev lyckan total: Det var Ernsts julbok. Miih! Den flickan känner mig så väl! Nu ska jag och Ernst sitta och mysa och dricka te dagarna långa.

Men efter DET satte jag mig faktiskt och facebookade. Och fick veta av Mia att jag tydligen synts på TV några timmar innan. Haha. Jag och Joel hade tydligen blivit fångade på film när vi dansade polska på Bingsjö i somras.. Vi svischar förbi på ca fyra sekunder i slutet. Finns på svtplay om någon är nyfiken på mina danskunskaper ;) Det var fint att se alla bilder från Bingsjö, det var verkligen magiskt där. Och det var sommar..Mmm..

Nu sitter jag och äter årets konstigaste frukost. Vi hade tydligen ingenting frukostvänligt i skåpen alls. Så nu har jag ätit två halvbruna bananer, en lussebulle och lite russin. Men jag har druckit te i min finaste kopp, den jag fick av Sara i julklapp. Och då gör den bristfälliga maten inte mig så mycket. Så här fin är min mugg:

Börjar leva ett normalt liv igen, utanför min hostbubbla. Känns jäääävligt bra måste jag säga! Idag träffade jag två av mina äldsta (som i "we go way back") vänner, Sara och Izabelle. Vi har praktiskt taget växt upp hand i hand, i samma hus till och med. Sara på första våningen, Izabelle på tredje och jag på femte. Många roliga dagar spenderades med att fira ner saker till varandra mellan balkongerna. Det var ju, lyckligtvis, supertrendigt på den tiden med fingervirkningar, så vi virkade meterlånga sådana i regnbågens alla färger, och sen fäste vi en liten plastväska (om jag inte minns fel) i den och däri stoppade vi diverse meningslösa prylar som vi (eller ja, oftast jag då eftersom jag var högst upp - det var ju det där med tyngdlagen..) sedan firade ner och upp mellan oss.

Som en 2000-talets urban version av Bullerbyn.

Vi har iaf inte setts alla tre på ett bra tag, så det var riktigt kul att få fika och skratta lite tillsammans igen! Blir så sällan man ses då Sara är i USA och simmar, Iza bor här och jag antingen är i Göteborg eller flänger någon annanstans..

Efter att ha färgat håret (bara en klippning som saknas..) och pimpat mina nya hörlurar (de är så coola!! Lägger upp en bild snart!) så landade jag framför teven och kollar nu på Paris Je'taime på inspelat videoband (bra skit!) och drömmer mig bort till Frankrike..

Men nu ska jag ta och packa det sista, för imorgon är det dags att åka hem till Göteborg igen. Känns konstigt och lite ledsamt att lämna hemma, och mamma och pappa. Kommer sakna dem. Men det blir nog en sväng hemåt snart igen. Måste ju låna böcker till nästa kurs när den drar igång. Malmö Stadsbibliotek är min plånboks bästa vän <3

Bon nuit!

Har haft en riktigt fin första dag på det nya året. Min bästa Nessmar kom hit, och vi satt och fikade i köket i flera timmar och bara pratade och pratade och skrattade. Bytte julklappar gjorde vi också och jag fick världens finaste halsduk! I'm in love!

Sen blev det familjemiddag med mor och far och massa skratt! Bästa kommentaren stod mamma för när hon utbrast: "Oh, den tar ju aldrig slut!"  när hon hällt upp ännu ett glas vin från boxen. Dagens I-landsproblem..

Och klockan nio var det ÄNTLIGEN dags för det vi alla väntat på! Premiären av den nya säsongen av Hipp Hipp. Hohojaja vad roligt det var. Itzhak - denna underbara man! "ADHD - hela slagverkssektionen!" hahahaha... Åh, humöret är räddat för fem veckor framöver.

Sen blev det mer te och lite tårta och Patrik 1.5 innan jag fick slita mig från min fina vän som körde iväg hemåt. Men då tröstade jag mig med att vinka telefonadjö till mitt favoritbär Jenny som far till Frankrike för att äta baguetter och mingla med fransoser i ett halvår. Hoppas verkligen på ett Franrike-besök till våren. Det vore magnifique!

Livet är gott!




Och min halsduk är fantastisk!

Hur sammanfattar man ett år? Jag tänkte en hel del på det igår när jag skulle skriva mitt nyårsinlägg. Hur sammanfattar man allt som hänt utan att gräva ner sig, bli sentimental eller bara rabbla händelser? Plötsligt insåg jag hur självklart det var. Att det var genom musiken.

För bilder säger mer än tusen ord – men låtar tar en tillbaks till där och då, direkt.

I bilden sitter minnet. I låten sitter känslan. Rakt i hjärtat.

Så jag ger er min låtlista för 2010. Det här är ingen årsbästalista. Det är mitt liv, mitt 2010, i låtform. Det är gammalt och nytt, högt och lågt.. I vissa göms det skratt och i vissa göms det tårar. Det finns inget bra och dåligt – det finns bara starka minnen och känslor, som fångats i dessa ackord och texter, och som alltid kommer sitta kvar och väckas till liv varje gång jag lyssnar på dem.

 

Som att trycka play på sitt hjärta

- 2010 -

Supremes – Stop! In the name of love

Iggy Pop – 1969

Anthony & the Johnssons – Fistful of love och Bird Guhl (och egentligen hela I’m a bird now-skivan)

Moto Boy – If only your bed could cry

Ebbot & Mattias Bärjed– Coming down cold

Detektivbyrån – Life/Universe

Kent – Utan dina andetag

Damien Rice – Cold Water

Chaka Khan – Through the fire

The Knife – Pass this on

Lisa Nilsson - Vem

Timbuktu – Alla vill till himmelen men ingen vill dö

Moto Boy – Night time is my time

Cindy Lauper – Girls just wanna have fun

Broder Daniel – Work

Sigur Ros – Illgresi

Rage Against the Machine – Killing in the name of

Dr. Bombay – My sitar

Kalle Moreaus – Underbart

The Very Best – Warm heart of Africa

David Bowie – Oh! You pretty things

Joe Cocker – With a little help from my friends

Theresa Andersson – Hi-Low

Patti Smith – The Jackson Song

Kraja – Uti Mitt Hjärta

Sigur Ros – Sigur 2 (Untitled)

Björk – Generous Palmstroke

Broder Daniel – No time for us (Acoustic)

Säkert - Loneliness if better when you’re not alone

Robyn – Hang with me

Robyn – Dancing on my own

Familjen – När planeterna stannat (bästa låten att köra bil till!)

Susanna – Hela Flower of Evil-skivan, men mest ”Forever”

Queens of the Stone Age – Never Say Never

Kristofer Åström – All lovers hell

Ane Brun – Changing of the seasons

Emil Jensen – Hör dåligt fattar trögt

Vampire Weekend – Holiday

Kings of Convenience – Boat Behind

Oscar Linnros – Från och med Du

Kapten Röd – Stjärnorna finns här

ASS – Wheels and Wings

Anna von Hausswolff – Track of time

Efterklang – Cutting Ice to Snow

Cat Power – Hela Jukebox-skivan, men mest “Silver Stallion”

Tako Lako – Hele

Lykke Li – Everybody but me

Lisa och Piu – Cinnamon Sea

Tom Waits – Saving all my love for you

The Tiny – Lithium

The Sonics – Have Love Will Travel

Andrew Bird – Glass Figurine

Balkan Beat Bow – Cha Cha

Analogik – Gypsie Doodle

Joni Mitchell – Stormy Weather

Black Sabbath - Changes

Dag för Dag – Wouldn’t You

Scarlett Johansson & Pete Yorn – Relator och I Am The Cosmos

Maria Serifovic – Molitva

Yeasayer – Ambling Alp

Lykke Li – Get Some

…och egentligen ALLT som Robyn spottat ur sig detta året.

 

 

Nu när jag tittar igenom listan tänker jag att det är en salig röra. Jag har lyssnat på massvis med andra saker 2010, men på något vis är det dessa bitar som fastnat. Som säger något.

Jag är inte alltid så säker på vad.

Men en sak vet jag. Och det är det är dags att skifta fokus på Spotify.

2011 ska jag lyssna mindre på ”Finstämt och fantastiskt”-mappen och betydligt mer på ”Fest!”.

Nu kör vi!