piñatapiñata

Ibland snurrar det lite innan man träffar rätt.

Kemikaliekunskap 101

Publicerad 2013-10-21 00:25:05 i Allmänt,

Jag har länge tänkt på det här med plast och kemikalier. Har alltid haft en magkänsla som sagt att ”det här, det är inte bra”. Efter att jag såg Stefan Jarls dokumentär Underkastelsen för ett år sedan så tog den där magkänslan sig ett allt verkligare uttryck. Det var nämligen inte bara en gnagande känsla i min lilla mage. Det var ett reellt problem. Ett problem som jag tycker det pratas alldeles för lite om med tanke på dess konsekvenser.

Det är ju krångligt, det här med kemikalier. Jag tror att det är därför som locket ligger på. Det är svårt att förstå alla termer och namn. Men ikväll tittade jag på ett samtal mellan bloggaren Underbara Clara och Ulrica Dahl, chef för miljögifter på Naturskyddsföreningen. De lyckades göra kemikaliesörjan lite mer greppbar och tydlig. Samtidigt smög sig den där gnagande magkänslan på mig igen. Därför tänkte jag dela med mig av en snabbkurs i Kemikaliekunskap.  För det här är något vi alla måste agera på. Här kommer de tre viktigaste sakerna man borde veta.

Varför ska jag bry mig?

För att dessa ämnen är skadliga. Inte bara för naturen och djuren utan även för oss människor. Man misstänker att det ökande antalet människor som drabbas av folkhälsosjukdomar så som bland annat fetma, hjärt- och kärl sjukdomar och bokstavskombinationer är ett resultat av den ökande användningen av hormonstörande kemikalier. Man misstänker även att den sjunkande spermakvalitén hos män beror på detta. Många av dessa ämnen är cancerogena och hormonstörande. Forskarna vet heller ännu inte vad den så kallade cocktaileffekten får för konsekvenser, dvs vad vad som händer när alla dessa olika ämnen blandas och reagerar på varandra inuti våra kroppar.

Vilka ämnen rör det sig om?

De som man pratar mest om är ftalater, Bisfenol A och bromerade flamskyddsmedel.

Ftalater; används som mjukgörare i förpackningar och plastleksaker.

Bisfenol A; finns i leksaker, konservburkar, plastflaskor, plastförpackningar och kvitton.

Bromerade flamskyddsmedel; finns i leksaker,  skumgummimadrasser, elektronik och i tyg på soffor och sängar.Vissa flamskyddsmedel kopplas ihop med cancer och autism.  

 

Vad kan man göra för att undvika dessa?

- Undvik att köpa mat i konservburkar. De innehåller Bisfenol A som utsöndras direkt i den mat vi sedan äter.       Köp mat i tetra-förpackning  istället.

- Plastbanta köket. Skaffa en vattenkokare i metall. Byt ut stekspaden av plast till en av metall eller till redskap av trä. Se över alla redskap som används i kontakt med värme, eftersom det det gör att ämnena släpper i större grad. Undvik att micra saker i plastlådor.

- Har du barn så försök undvika plastleksaker, köp istället  leksaker i trä.

- Städa och vädra ofta. Då åker kemikalierna ut i luften (vilket iofs inte heller är bra..).

-  Undvik plastsaker som känns ”kletiga” på ytan, då är det ofta ftalater i.

-  Se över dina klädinköp. Köp gärna second hand eller ekologiskt. Tänk på att kläder från de stora kedjorna ofta behandlats med massa olika ämnen, t ex anti-mögelmedel, färgningskemikalier etc. Kläder måste till och med ofta hängas på vädring innan de kan hängas ut butiken eftersom de luktar så skarpt. Tvätta därför alla nya kläder innan du använder dem.

-  Säg nej till kvittot i affären.

-   Köp miljömärkt elektronik. Då slipper man flamskyddsmedel och miljögifter.

Se Underkastelsen. Var arg på företag som producerar sån här skit. Stötta dom som tillverkar ekologiskt och giftfritt. Gå med i Naturskyddsföreningen som driver kampanjer kring det här.

 

Tack för idag, slut för idag.

PS; för dom som vill läsa mer kan man kika här.

 

Ernst

Publicerad 2013-07-02 23:02:02 i Allmänt,

Har lyssnat igenom intervjun som Värvet gjorde med Ernst. Blir åter igen övertygad om att han är en av de klokaste och finaste människor som just nu vandrar barfota på denna jord. Rekommenderar varmt en lyssning. Ernst kan så mycket mer än att bara tala lyriskt om en tussilago eller bygga grillar i lecablock. Han sitter på så mycket fina tankar om livet som jag verkligen respekterar.
 
Tankar om att värdera Samtalet. Hur viktigt det är att tala med varandra, men även att lyssna på varandra. Att Samtalet är något av det finaste vi har.
 
Tankar om att frågor ibland måste få förbli just frågor. Allting behöver inte besvaras med en googling. Ibland behöver vi få låta fantasin leka lite med de där frågorna. Få lite stimulans av att inte veta. När en fråga dyker upp, och svaret kommer omedelbart, så dör alla möjliga kreativa svar direkt. Att googla en fråga är att döda ett samtal. Att kväva fantasin.
 
Tankar om att bära med oss de vi förlorat i oss själva.
 
Tankar om att ta sig tid för sina vänner. För utan dem är man världens fattigaste människa.
 
Många har sagt mycket om Ernst. Men jag står rakryggat upp för honom. För jag tror vi är själsfränder, Ernst och jag.

Hey Doc - I've got the blues too

Publicerad 2013-06-30 21:36:09 i Allmänt,

Jag har känt mig ganska blå ett tag. Blå som i blues då alltså. Vad gäller allt annat är hjärtat rött. Eller grönt. Men hjärtat har kämpat lite i motvind ett tag. Ni vet, när hjärtat varit fullt av hopp och längtan. Och man plötsligt inser att man måste sluta hoppas. Att det är lönlöst att längta. Det är för jävla blått. Så vad passar då bättre än att spela ut det blåa med lite blues? Hörde den här fantastiska låten med Doc Watson i ett sommarprat och föll pladask. Har bestämt att den ska bli mitt sommarprojekt. Jag är ganska dålig på att spela efter tabs, så det kommer inte gå fort. Men det viktigaste är att det går!
 
 

Poesipost

Publicerad 2013-02-15 23:26:33 i Allmänt,

När vi var på poetryreading för två veckor sedan så köpte jag en liten kuvertdikt. Den var så himla söt och konceptet var helt genialt. Titta så fint!
 
 

Vissa hjärtans dag

Publicerad 2013-02-14 20:04:01 i Allmänt,

Idag är jag lite sjuk. Vaknade upp med öm hals och trött kropp igår som sedan utvecklades till lite feber. Sov till tio idag men kände mig fortfarande lika hängig så jag bestämde mig för att skolka hela dagen och vila upp mig. Men det kom ganska lägligt. Det var ganska skönt att få en legitim anledning att dra täcket över huvudet just idag.
Kombinationen förkylning - ledset hjärta - alla hjärtans dag är lite för mycket. Så idag tar jag paus från världen.
 
Det här lilla paketet fann jag på min dörr idag. Det var som en liten kram och en svidande örfil på samma gång.
 
 
 
 
 
 

Vinter

Publicerad 2013-02-12 23:06:57 i Allmänt,

I förra veckan var jag och Louise på en fin vinterpromenad. Vi gick runt i villakvarteren och tittade på helt fantastiska hus. Håller på att samla på mig bilder på alla dessa fina hus som finns här, så det kommer i ett senare inlägg. Massa fina Muminstyle-hus. Sen gick vi ner till vattnet, och där var det så här fint.
 
 
 
 
 
 
 
Den här skylten gav fler frågor än svar, om vi säger så.

När drömmar går i uppfyllelse

Publicerad 2013-02-11 15:17:18 i Allmänt,

I dagarna har fina Anna, som jag gick på folkis i Arvika med 2008/2009, släppt sin debutskiva under artistnamnet AnnaMy. Den är helt fantastiskt bra och går numera på repeat både på min Spotify och i mitt huvud. Därför rekommenderar jag er varmt att leta upp hennes skiva Woodpecker och låta era öron översköljas med vackra röster, stämmor, melodier och kloka texter. Under tiden i Arvika växte vi alla så mycket, både som människor och som musiker och vi hade alla så många drömmar. Det känns därför väldigt fint att se att några av dem faktiskt har gått i uppfyllelse. Heja Anna!
 

Ett enkelt arbetsrum

Publicerad 2013-02-11 05:07:38 i Allmänt,

Jag är så himla glad att jag fick bo i Shireff Hall. Det är verkligen ett otroligt vackert hus. Eller, det är lite för pampigt för att kallas "hus". Det är en otroligt vacker byggnad. Det stod klart 1923 så det har karaktär så det förslår och man har lyckats behålla den "gamla känslan". Det finns en tjusig foajé och en storslagen matsal. Men det allra bästa med huset är biblioteket som finns på första våningen. Jag upptäckte det för första gången i förra veckan. Det var som att kliva in i en saga. Det är så fint. Så, här får ni lite biblioteksporr.
 
 
 
När jag blir stor ska jag ha ett sånt bibliotek i mitt hus.

Den Stora Turistdagen (Del 2)

Publicerad 2013-02-11 04:55:04 i Allmänt,

Okej, det är ju pinsamt att det dröjt en hel vecka innan jag blivit färdig till att ge er del två av turisthelgen. Nu har det ju gått en helg till som jag vill berätta om. Men den får komma sen. Kanske nästa helg rent av..
 
Efter att vi inmundigat lunch-poutine'n så gick vi till stadens stora turistmål - Citadellet!
 
Som ser ut så här uppifrån.
 
Men det var tydligen stängt, så vi lärde oss inte så mycket. Men jag googlade upp att det är ett fort och att det byggdes 1856. Typ. Den enda som var där var en liten säkerhetsgubbe som stod och visslade i en visselpipa på folk som försökte gå upp på muren. Det fick man inte göra.
Amanda i blåsväder.
Man kunde sitta på kanoner. Det gör man ju inte varje dag.
Och stå i vaktbås och försöka hålla minen.
Jag hittade en trevlig karl som jag klämde lite på.
Efter citadellet var vi iskalla. Vi blev därför glada när vi ramlade över det här söta kaféet! Älskar golvet <3
Där köpte vi varm choklad.
Som visade sig vara pulverchoklad utblandad i varmt vatten. Vilken bluff! Men marschmallowsarna var goda.
Dagen avrundades med poetryreading som fina Gloria tipsat oss om. Där träffade vi lite nya trevliga utbytisar från England och gulliga locals som läste finpoesi.
Och där var en Snubbe Med Gitarr som spelade en Tallest Man on Earth låt, vilket gjorde mig glad!
Och sen avslutades denna fina dag med att jag överraskade mig själv genom att läsa en av mina dikter offentligt för första gången ever! Fin känsla!
 
 
 

Den Stora Turistdagen (Del 1)

Publicerad 2013-02-03 20:49:39 i Allmänt,

Efter en vecka som var fullspäckad med plugg, presentationer, seminarier, midterms och quiz så var det väldigt skönt att ta helg. En extra lång sådan dessutom eftersom någon gubbe tydligen donerade högvis med pengar till skolan för cirka hundra år sedan. En sådan generös person ska givetvis firas och det görs såklart bäst genom att instifta en ledig dag för alla studenter. Jag lyfter på hatten för denna ädla herre!
 
Igår (lördag) var det dags att lägga allt plugg på hyllan för en hel dag. Då tog jag, Amanda och Louise tillfället i akt att turista lite i stan. Här kommer en liten bildserie på det!
Först gick till Farmer's Market som ligger nere vid hamnen. Där åt vi frukost
!
En OMG sandwich (ja den heter så - det är typ en macka med stekt ägg och grönsaker som är invirad i en croissant! Galet!) och Blåbärssmoothien med stort B.
 
Och OMG vad gott det var!
Sen tittade vi runt på själva marknaden...
...och tog en titt på Atlanten från terassen.  Louise och Amanda!
Vi gick till Salvation Army och sa hej till de här sköna grabbarna.
Jag hittade superfin ärtgrön 50-tals klänning! Den fick följa med hem <3
Sen gick vi ner till hamnen. Förbi fint elskåp. Alla stadens elskåp är målade av olika konstnärer. Så himla fint!
Där hittade vi en ubåt och passade på att göra en Titanic.
Och så hittade vi en strandad våg.
Vi gick till  världens bästa butik.
Amanda och Louise hade varit där innan så de visste vad som väntade.
Det visste inte jag så jag tappade hakan när vi kom in. Så mycket fint! Och hundratals mobiler hängandes i taket!
Jag passade på att träna lite innan det var lunchdags. Vilket var välbehövligt eftersom lunchen bestod av...
Poutine på Smoke's. En fransk-kanadensisk specialitet. Pommes, ostbollar och brunsås.
Vi var alla ganska skeptiskt, speciellt Amanda. Hade det varit "klockan halv fyra på morgonen med två promille i kroppen" så hade det varit mitt livs måltid. Nu var det lite överväldigande.
 
Måste kila iväg och möta upp Louise nu så del två av vår turistlördag kommer sen!
Då ska det redogöras för stadens main attraction - Citadellet. Brace yourselves!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Don't move!

Publicerad 2013-01-30 02:06:13 i Allmänt,

Tisdagar och torsdagar är riktiga killer-dagar för mig. Så här ser mitt schema ut då (ursäkta de amerikaniserade tidsangivelserna..)
 
1.05- 2.25 Philosophy of Art
2.35 - 3.55 Environment, Sustainability and Governance
4.05 - 5.25 Environmental Ethics.
 
Det är alltså lektioner nonstop mellan ett och halv sex. På förmiddagen har man dessutom redan sutti och ugglat på biblioteket några timmar. Man har alltså suttit ner i drygt nio timmar  i sträck. De första veckorna tänkte jag inte på det så mycket men nu.. aj aj aj. Idag var nog värst hittills. Ryggen och arslet (ursäkta, bakdelen) skrek av smärta redan på andra passet. Vilken tur (?) då att jag lyckas pricka in en stol som var trasig på den sista lektionen. Vilket jag upptäckte precis när föreläsningen började, så jag fick vackert sitta kvar och gny lite på insidan.
 
Nu har jag suttit på biblioteket i tre timmar till och mina ben riktigt skriker efter att få hoppa och studsa och komma ihåg vad det är de är skapta för. Jag har mer plugg kvar (midterm på torsdag+ quiz och seminarie imorgon) men nu måste jag ta en liten promenad. Får läsa lite till när jag kommer tillbaka på rummet. Förhoppningsvis är ben och rygg lite mer samarbetsvilliga efter att ha blivit lite rastade.
 
Oj, vad spännande min vardag är! För att väga upp för denna torra redogörelse bjuder jag på lite bilder. Från pannkaksfrukosten hos några kanadensiska nybekantingar, från min löprunda igår, från när jag posade i min nyinköpta universitetströj och en skojig passage ur min environmental ethics bok.
 
 
 

Blådans och svängiga toner

Publicerad 2013-01-27 03:49:49 i Allmänt,

Godkväll!

Idag lyckades jag vara sådär som man alltid önskar att man ska vara. Ni vet, man lägger sig på kvällen och tänker "Imorgon ska jag ta vara på dagen, jag ska gå upp i tid, tvätta, städa, springa en halv mil etc etc" och så gör man massa planer. Sen vaknar man halv tolv, äter frukost till två, dammtorkar vardagsrumsbordet, flyttar kläderna från stolen till sängen och åker iväg och dricker öl med vännerna. Men idag fick jag till det minsann.
 
Innan det var lunchdags hade jag hunnit tvätta två maskiner, skypa med mor och far samt simma 25 längder på Dalplex (stort gym precis över gatan från där jag bor. Obs: gratis för studenter = fetnajs.) Sen åt jag brunch i matsalen - scrambled eggs, två french vaffles, en liten körv, lite bönor i tomatsås och en hög med keso. Det här matsalskonceptet alltså, jag gillar det!
 
Sen pluggade jag i fem timmar tills ögonen gick i kors av alla feministiska teorier om knowledge. Puff. Det ska bli SÅ skönt när den här presentationen är överstökad på måndag alltså.. Sen åt jag middag och sen gick jag och dansade!! Förra gången var jag på nybörjarkursen men idag tog jag mig an medelkursen. Precis lika roligt som alltid! Sen haffade jag tag i en kvinna som jag visste håller i en bluesklass som är precis efter lindykursen fast i en annan byggnad här på campus. Hon tyckte absolut att jag skulle följa med, så det gjorde jag. Vilket jag är väldigt glad för. Haha, åh herre gud - vad roligt det var. En grupp människor bestående av ett exemplar av alla herrens  färgglada får som han satte i hagen samlas i en stor sal och bara släpper loss TOTALT! Jag tror inte vi dansade särskilt mycket blues, men det var fruktansvärt roligt. Kan ju konstatera att kanadensare är exakt lika stelopererade som svenskar och att det inte blev så mycket "cool" som läraren tyckte vi skulle sträva efter men det blev desto mer kul. Dessutom träffade jag en jättetrevlig person som jag hoppas ska bli min nya vän! Hen visste massa bra ställen i Montreal och kände folk där som jag kunde få sova hos. Människor är bäst!!
 
Så här glad var jag efter det
 
Fick förfrågan om vad poptarts är. Här får ni se!
 
 
 
Sjukt konstig grej. Sjukt gott.
 
 
 

Ett hundliv

Publicerad 2013-01-26 02:23:52 i Allmänt,

Idag fanns det fyra hundar i foajén. En dag per termin kommer det tydligen hundar till de olika residence-husen så att folk ska få klappa dem. De var väldigt söta.
 
Men det är ju jättekonstigt.

Livspusslet

Publicerad 2013-01-25 04:45:02 i Allmänt,

Herreminje vad KALLT det är nu. Det är helt sjukt. Måste vara runt tjugo minus. Kylan biter sönder både kind och näsa bara på min korta promenad från Shirreff Hall till biblioteket. Brr..
 
Kylan gör att man mest vill gömma sig under täcket och hålla sig varm, men det finns det inte tid med! Här är det fullt upp minsann. Fullt upp på ett lite överväldigande men ändå överkomligt sätt (än så länge i alla fall..). På min "Att göra"- lista finns följande just nu:
 
1 styck förberedelse inför imorgon då jag och Louise ska representera Ugandas regering i ett rollspel om conservation.
1 styck grupp-presentation till måndagens lektion i Contemporary Feminist Theories. En presentation på 40 minuter..
3 stycken filosofiska frågor som ska lämnas in vid lunch på söndag (har inte ens börjat på dem)
1 styck midterm i Environmental Ethics nästa torsdag
1 styck quiz nästa vecka i Philosophy of Arts på några kapitel som jag ännu inte hunnit läsa
2 styck extrauppgifter från förra kursen hemma som gärna borde lämnas in så snart som möjligt
Oklart styck artiklar och kapitel som jag redan borde ha läst för denna veckan plus det som ska läsas till nästa vecka
 
Det ironiska i kråksången är att jag dessutom har en helg som erbjuder massa roliga saker som inte bara krockar med varandra, utan även med faktumet att ovanstående ting bör bockas av från listan.
 
Så här ser det ut.
Fredag: Hockeymatch (Halifax Mooseheads vs. Sherbrooke) VS. LindyHop-festlighetpå en pub downtown.
Lördag: No Talent-Talentshow med Sustainability-klassen (gratis pizza!) VS. LindyHop-lektion
Söndag: Bli bjuden på canadian breakfast och därefter åka skridskor och dricka varm choklad VS. gå på floordinner med folket på min våning i residence.
 
Öuffh.. Jag kommer ju aldrig kunna strukturera upp den här helgen!
Stackars, stackars mig..
 
 

Fine swedish meatballs

Publicerad 2013-01-24 05:20:00 i Allmänt,

Idag var en bergochdalbanedag, om än en ganska odramatisk sådan. Den började på topp, jag promenerade ner med gott humör till stan och mötte upp Louise. Vi satte oss på biblioteket på hennes campus och skrev ihop vår uppgift inför rollspelet vi ska ha på vår tutorial på fredag. Sen åt vi lunch tillsammans innan jag tog en solig och bitande kall promenad  tillbaka upp till det stora campusområdet (där jag bor och där alla de stora institutionerna ligger samlade). Jag satte mig och pluggade inför min Contemporary Feminist Theories - class och kände mig allmänt på topp. Sen var det något som hände när jag kom till lektionen. Jag bara dippade. Ni vet, ibland kan det komma sådär plötsligt. Och man kan inte komma på någon bra anledning till varför. Jag bara kände mig så låg. Efter lektionen pluggade jag lite till och sen gick jag hem och åt middag. Fortfarande ganska hängig och låg vilket gjorde att bara tanken på att jag skulle gå iväg för att möta upp Amanda och Louise och laga mat till hennes kanadensiska sambos kändes överväldigande. Huff och puff. MEN! Sen kom jag hem och tittade i mitt postfack! Och där låg ett brev från Elisabeth, en gammal vän från folkistiden. Vi har (typ) inte pratat sen vi slutade folkis, men hon frågade mig för en dryg vecka sen om jag ville bli brevvän med henne. Och jag tänkte: ja, ja, ja! Gud vad roligt! Jag hade ju massvis med brevvänner när jag var liten och det var SÅ roligt. Det är dessutom mycket roligare att få brev nu när man bor så långt bort. Det knyter liksom samman de två världarna, hemma och här, på ett sätt som facebook inte riktigt lyckas med. Och det där brevet fick mig på så gott humör att jag studsade iväg lätt och ledigt till kvällens middag. Vilket jag är väldigt glad för, eftersom det var en otroligt trevlig kväll. Vi lagade swedish meatballs, brunsås och kokt potatis och serverade kladdkaka med vaniljglass till efterrätt. Vi blev även uppmanade att sjunga den svenska nationalsången, vilket vi gjorde med bravur. Kanadensarna älskade vår husmansgest så mycket att de bjöd tillbaka oss på en "canadian" breakfast på söndag. Pannkakor och rubbet! De var supergulliga och det var riktigt kul att få hänga lite mer med "the locals". Det är ju precis för att få uppleva sådana här saker som jag är här!
 
Och så har jag köpt Poptarts också. As american as they come. Med chocolate and s'mores (=mjuk marschmallow) (De äter massa poptarts i Gilmore Girls med! Living the dream!) Men jag tror jag får vänta med att smaka dem tills imorgon. Ska ju sova nu och jag tror att en Poptart kommer kicka igång en sockerchock utan dess like. Kanske ska spara dem till tentaperioden?
 
Åh, idag var en bra dag!
 
Så här glad var jag förresten när vi skulle ut och dricka öl med svenskgänget förra veckan!
 
 

Morgonstund har plugg i mund!

Publicerad 2013-01-22 16:45:34 i Allmänt,

 
Sitter på biblioteket och pluggar för fullt i sällskap av Louise och Amanda. Fick precis tillbaka betyg på en uppgift jag nyligen skickade in. I min Feminist Theorys kurs ska vi posta tre frågor varje söndag rörande materialet vi läser. Förra veckan blev jag ganska sågad och fick 2,75 av 5. Det kändes inte jättebra direkt. Så jag gav mig tusan på att jag skulle göra bättre ifrån mig den här veckan. Jag pluggade järnet och försökte, försökte, försökte. Och det gav resultat! Jag höjde mig till 4,75! Är så himla glad och stolt över mig själv! För det tycker jag att man får lov att vara när man har kämpat för det :)
 

Skolgång

Publicerad 2013-01-21 03:55:52 i Allmänt,

Jag befinner mig nu två veckor in på terminen här på Dalhousie University. Jag tänkte att jag skulle berätta lite om själva skolgången. Det är ju ändå trots allt främst därför som jag är här. Och skolan...ja den är svår, men väldigt bra. Framförallt är det mycket. Jag läser fyra kurser samtidigt och en av dem har dessutom en tillhörande tutorial varje vecka vilket gör att arbetsbördan motsvarar fem kurser totalt. Det är väldigt annorlunda mot hemma i Sverige där vi läser en kurs i taget. På ett sätt är det spännande eftersom det är en utmaning. Jag går igång lite på det och känner mig motiverad. Lärarna ställer krav och det gör att jag har något som driver mig. Här är dessutom ”attendance” en stor del av betyget. Det innebär att man måste vara aktiv på lektionerna alternativt i diskussionsforum på Blackboard (läroplattformen på nätet). Man kan inte bara sitta av en termin och sen skriva en kick-ass tenta på slutet. Och för att kunna vara delaktig så måste man vara i fas med läsningen eftersom lärarna bygger föreläsningarna väldigt mycket på litteraturen.

Summa summarum: Jag hänger mycket på biblioteket dessa dagar. Och trivs väldigt bra med det. Jag insåg idag att jag rent av tycker det är väldigt mysigt. Biblioteket i sig är en stor betongkloss utan fönster men man kan köpa en hejdundrans Chocolate Chai Latte och vem behöver dagsljus när man kan få det bästa av två världar serverat i en kopp? Det har dock varit lite obalans mellan stimulansen av hjärnan och stimulansen av kroppen. Kroppen sitter ju mest ner om dagarna. Idag hade äntligen snön smält och det bjöds på några generösa plusgrader efter flera dagar med runt -15 så jag passade på att ge mig ut på en joggingtur. Första halvan var riktigt härlig. Jag kände mig full av energi och förträngde faktumet att jag faktiskt inte tränat (förutom lindyn) sen typ…i oktober? Plötsligt kom därför dunderhållet på (ett egentligen ganska väntat) besök i högersidan och jag fick lomma hemåt i makligare takt, lätt framåtlutandes. Men ändå – jag tog mig ut och det var fantastiskt skönt att rasta kroppen lite.

Jag hade tänkt att jag skulle presentera kurserna som jag läser här lite snabbt, men eftersom min dator verkar hålla på att brinna upp (dålig fläkt..) så tror jag att jag får ta det en annan dag. Lägger mig och lyssnar på Jens Lekmans nya skiva istället. Kram på er!

 

 

På repeat

Publicerad 2013-01-17 16:27:45 i Allmänt,

Det finns en märklig grej här i Halifax. Det finns cirka fyra stycken korsningar där det spelas en liten melodi varje gång det blir grönt ljus för ena riktningen. Samma melodi som består av fyra toner. Om och om igen. Det hade kunnat vara ett charmigt inslag om det inte vore så att det är typ exakt samma melodi som i Svalkar vinden av Den Svenska Björnstammen. Inte en dålig låt, men inte heller den man vill gå runt och ha på hjärnan 24/7. So, I give you - the soundtrack of my life.
 
 
 

Tisdagssatir

Publicerad 2013-01-16 04:51:58 i Allmänt,

När allt kondomprat var överstökat hos skolsköterskan sa hon att pojkarna skulle få prova på hur det var att vara flicka. Plötsligt tyckte Kalle, 13, inte alls att bikini var så snyggt längre.
 
 
 Inspirerat av känslorna som infann sig när jag stod och provade bikiniunderdel häromdagen.
 
 Och av min fina Lina som uppfunnit konceptet 70 sekunderskonst. Rita i 70 sekunder och skriv sedan en bildtext. Fantastisk idé tycker jag!

Hallelujah - det finns hjälp att få!

Publicerad 2013-01-15 01:32:52 i Allmänt,

Alltså. Jag kan inte ens komma på något roligt att skriva till den här bilden. Den talar så väl på egen hand.
 
Det enda skulle väl vara att jag grämer mig bittert över att den här kursen gick i oktober förra året.. Den hade kunnat revolutionera mitt liv. Kanske något för förslagslådan på Göteborgs Universitet?
 
 
 

Australien och Den Stora Förnekelsen

Publicerad 2013-01-14 16:55:11 i Allmänt,

I dagarna har jag läst en del om Australien. Ni förstår, de har det hett om öronen just nu. Fruktansvärt hett. Så hett att meterologerna behövt lägga till två nya färger på temperaturkartan eftersom det aldrig varit så varmt förut. Vi snackar runt 50 grader. Kraftiga skogsbränder sveper över landet och har dödat tusentals boskapsdjur. Paradoxalt nog är Australien världens största kolexportör. Förbränning av kol för vår produktion, vår uppvärmning, vår transport etc. är en bidragande faktor till det scenario som nu utspelar sig i landet. Men det är det ingen som pratar om. Att det brinner och är kvävande varmt verkar mest vara otur, sånt som händer lite då och då (vilket det förvisso gör i Australien pga värmeperioder, men aldrig så här extremt).  Jag sitter och läser artikel efter artikel och förvånas över att ingen tar upp problemet. Att ingen drar kopplingar till varför det sker. Det var först när jag läste Martina Krügers (Greenpeace) inlägg här som någon tog upp kopplingen. Som skrev att det inte är något som bara händer, att ojdå nu var det visst skogsbränder igen, utan att det faktiskt handlar om orsak och verkan. Att vi människor har ett finger med i spelet.

”Vi såg tornados av eld som kom emot oss och helt plötsligt var det eld överallt, säger Tim Holmes, Bonnie Walkers pappa och morfar till barnen. För att undkomma elden tog då morföräldrarna med sig barnen ned till ett närliggande vattendrag där de klättrade i vattnet och tog skydd under en brygga. De yngsta barnen bars av morföräldrarna medan de äldre syskonen hjälpte varandra. Så gömde de sig för lågorna i tre timmar, medans hus och träd brann och exploderade runt omkring dem.” (Svenska Dagbladet)

Det handlar inte om skrämselpropaganda, det är inte längre ett dystopiskt framtidsscenario. Konsekvenserna av klimatförändringarna syns redan. Men jag slutar aldrig förvånas av Den Stora Förnekelsen som världen lyckas fortsätta leva i trots att vi ser bevis efter bevis på att vårt agerande får drastiska konsekvenser.

Idag släcker vi lamporna efter oss, tar en vegetarisk paj, skippar att köpa den där tröjan som vi egentligen inte behöver och så funderar vi lite på vår livsstil och gör lite konsekvensanalyser därpå. Och så hoppas vi på att de människor som sitter på de tunga matkpositionerna får en ”Aha!”-upplevelse inom en snar framtid. För det är banne mig inte för sent, och jag tänker aldrig sluta hoppas på att vi kan ändra situationen!

 

 

Bildbevis

Publicerad 2013-01-14 04:15:13 i Allmänt,

 
Här kommer några av bilderna som utlovades igår! Ett litet axplock! (Eller rättare sagt, de enda bilderna jag fått tummen ur att ta hittills..Eh, jag jobbar på det.)
 
 
 
 
 
 
 
 

En lördag i Halifax

Publicerad 2013-01-13 17:48:00 i Allmänt,

(Skulle postat detta igår, men eftersom mitt trådlösa internet är muppigt så det förslår så kommer det idag istället. Tänk lördagkväll när ni läser)

Nu har jag varit i Halifax i en vecka och två dagar. Saker och ting börjar klarna och någon slags vardagslunk börjar utkristallisera sig. Det är inte längre ”timme för timme”, strikt överlevnadsmode som gäller. Man börjar kunna koppla av och se lite längre in i framtiden. Känns rätt skönt.

 

Dagens lördag var en heldag av rang. Den bestod av tre moment. Det första var en introduktion till det kanadensiska publivet. Men, det finns en liten knorr i denna berättelse. Det är nämligen så att det finns ett fenomen här i staden. Man går nämligen till ett ställe som heter Split Crow på lördagar. Inget konstigt än så länge. Knorren är att man gör det klockan tio på morgonen. Ja, ni hörde rätt. Imorse stod vi, tillsammans med drygt sextio andra, alltså och köade i minusgrader i en timme bara för att vara säkra på att få ett bord när stället väl öppnade klockan elva. Det var som att köa till en Rolling Stones konsert. Eller den senaste Twilight-filmen. Eller senaste Bieber-skivan. Hajpen, ni förstår, hajpen! Sen beställdes det in pitchers (=kannor med öl) och ”frukostar” av alla de slag. Främst av det fetare slaget. Det är mycket ägg, bacon och pommes här. Jag körde fish and chips. Bildbevis följer senare. Det var vad jag skulle kalla ”en stadig frukost”.  Traditionen bjuder att man hänger där tills klockan slår fyra, då det är dags för ”Power Hour” (visst vill man typ growla lite sådär brunstigt efter man sagt det?) vilket innebär att ölen blir jättebillig. Typ. Sen drar man lämpligen vidare ut för att starta lördagskvällen. Jag är inte riktigt så tuff, så jag och Louise lämnade fylleskutan efter tre trevliga timmar.

 

Moment två bestod av att vi därefter ägnade oss åt lite gammal hederlig shopping. Vi åkte till ”the mall” för att få tag på lite mer kläder. Även jag gjorde en hedervärd insats med min packning så är det fortfarande lite som saknas. Jag är ju ingen ”shoppare” i vanliga fall. I själva verket tycker jag ganska ofta att köpcenter är helvetet på jorden (och helvetet för jorden – sett till konsumtionens påverkan på vår planet osv..). Men idag uppskattade jag faktiskt att shoppa. Det är mycket här som är annorlunda mot hemma, och det är ganska påfrestande att vara i en kultur som man inte riktigt har grepp om. Men att shoppa, det gör man minsann precis som hemma. Så det var skönt att pausa hjärnan lite och samtidigt få med sig lite trevliga saker till rummet på köpet.

 

Moment tre var det jag precis kommit hem ifrån. Nämligen lindy hop- premiären!! Jag lyckades få med mig Louise på en gratis nybörjarkurs och det var så himla roligt! Hon var en naturbegåvning! Och jag blev alldeles sådär euforiskt lindylycklig som jag blir efter nästan varje gång jag dansat. Vi stannade kvar efter kursen och dansade och pratade med massvis av trevliga människor. Jag registrerade mig för terminen och kommer gå på lektioner (förhoppningsvis) varje lördag! Återigen blev jag rörd av att se hur dansen för oss samman och hur mycket glädje den ger oss. Återigen fascineras jag över dansens universalitet, hur den överbrygger nationsgränser, förenar människor som annars kanske aldrig hade mötts och ger oss ett redskap att kommunicera med varandra. Men framförallt – hur lyckliga människor är i dansen. Det är vackert!

 

Här skulle det egentligen kommit lite bilder, men eftersom det trådlösa nätverket inte vill jag som vill så får det bli en annan dag! Men en bild blir det! Eftersom det har kommit mer och mindre subtila hot och påtryckningar för bildbevis på Hogwartsmatsalen lyckades jag igår få med mig en bild på den. Det är en ganska dålig bild, så ni får inte kölhala mig efter att besvikelsen från de ouppfyllda förväntningarna har sköljt över er. Det är en taskig vinkel, okej? Det kanske blir som Parissyndromet (att människor, främst japaner, blir så besvikna över att paris inte lever upp till deras förväntningar att de måste gå i terapi.) fast Shirreff Hall-syndromet istället? I så fall finns jag tillgänglig för terapisessioner över Facebook. Det är bara att boka en tid!

Location, location

Publicerad 2013-01-12 03:41:30 i Allmänt,

Hej kompisar! Vet ni ens vart jag är någonstans? Halifax är ju inte direkt en världsmetropol. Tänkte att jag skulle visa er. Titta här på kartan. Där stjärnan är, där är jag! Längst ut vid kusten, i provinsen Nova Scotia.

Idag gick jag och Louise ut till Point Pleasant, så långt ut vid kusten man kan komma. Där stod vi, med hela Atlanten framför våra fötter. Det var rätt mäktigt.

Kanada är vansinnigt stort. Världens näst största land till och med (efter Ryssland). Det skulle få plats cirka 22 stycken Sverige i Kanada. Det är dock ganska glest med folk. Detta är en dålig ekvation för möjligheten att transportera sig runt i landet. Eftersom det är så få människor är det inte lönsamt att ha ett väl utbyggt tågsystem vilket gör att människor är lämnade till bilen eller flyget. En tjej berättade att hon och två vänner hade kört i 56 timmar för att komma till skolan. Helt plötsligt känns SJ inte lika värdelöst.

När känslorna tar över

Publicerad 2013-01-09 01:41:00 i Allmänt,

 

Det är inte bara en fantastisk och superrolig upplevelse det här att vara långt hemifrån i ett annat land. Trots att jag vet att det är bra att vara utanför sin comfort zone så betyder inte det att det alltid känns sådär jävla gött för det. Inte än i alla fall. Det är så lätt att i en blogg måla upp en perfekt bild där allting bara är SÅ HIMLA KUL hela tiden. Man skriver inte de dåliga och jobbiga sakerna för man vill inte vara en tråkig typ. Men nu är det ju så att livet inte är SÅ HIMLA KUL hela tiden, varje dag. Ibland har man dåliga dagar och de behöver också få synas. För annars går vi alla runt och tror att ”alla andra” har det så mycket bättre och så mår vi dåligt över att vi inte har det lika bra. Vi glömmer bort att ”alla andra” också har sina problem att jobba med. Alla har vi våra typer av ångest, oro, neuroser, dåliga tankemönster och konstiga funderingar. Och jag tror att det är jätteviktigt att prata om det. Särskilt nu när vi lever i ett samhälle där den psykiska ohälsan ökar allt mer. Vi måste krossa den där perfekta fasaden och inse att vi alla har vårt bagage. Att vi är mänskliga. För annars kommer stressen och pressen kring att försöka vara normal att förstöra oss. Så…

 

Ikväll känner jag mig ensam och nere. Jag trodde det skulle vara lätt att träffa människor när man bor på campus. Att det skulle vara som på folkis där alla samlades och drack te i köket eller hängde framför Scrubs i allrummet. Här finns inget kök eller allrum där folk hänger, och det bor 440 personer i mitt hus. Det blir liksom inte lika personligt. Att gå till matsalen själv är inte heller så roligt. Det är alltid flera andra som sitter själva så det är inget konstigt, det blir ju så när man har olika tider, olika klasser.  Jag vet det, rent logiskt. Men magen säger något annat. Magen lyssnar på känslorna och de svajar som en fjäder i vinden. Ensamheten blir extra påtaglig när man sitter själv i en stor sal med massvis av människor som sitter och skrattar tillsammans. Då är det svårt att vara rationell. Då känner man sig bara liten.

 

Det är inte bara ensamhetskänslan heller. Jag tycker även att det är fruktansvärt jobbigt att behöva gå in själv i ett sådant stort rum med så mycket människor. Trots att jag vet att det på sin höjd är två personer som ens noterade min entré så känns det som att varenda ögonpar i rummet bränner på min rygg. Som att alla sitter och dömer mig. Det här är något som jag jobbat länge med att försöka bli av med, eftersom det har gett mig mycket ångestkänslor genom åren, men det är ett jäkligt envist tankemönster som inte är lätt att bryta. Som tur är har det blivit betydligt bättre, men när man är i en sådan utsatt situation som nu, där jag är långt ifrån mina egna vänner i ett främmande land där alla talar ett annat språk så är man inte riktigt lika stark som vanligt.

 

Först tänkte jag att jag bara skulle rycka upp mig från den här låga känslan. Sen tänkte jag, nej. Om jag nu känner så här, så gör jag det, och då tänker jag minsann låta det skölja över mig. För jag KÄNNER mig ju faktiskt nere. Och då tänker jag banne mig vara lite ledsen utan att skämmas. Nu ska jag lägga mig på sängen och läsa och lyssna på sorgliga låtar och sakna alla där hemma så det skriker om det. Och imorgon när jag vaknar kommer det säkert kännas mycket bättre och jag kommer antagligen skratta åt det här inlägget inom en snar framtid.

On my way to class

Publicerad 2013-01-08 22:37:59 i Allmänt,

  1.  
    Älskar mina pluggkoftor!! Fast jag känner mig lite malplacerad när jag kommer i min brittiska preppylook och alla andra går i uggs, mjukisbrallor och DAL-hoodies (okej, inte alla men nästan..). Och jag som trodde att jag var on the spot med min pluggstil!
     

I en class för sig

Publicerad 2013-01-08 04:56:22 i Allmänt,

Sitter i sängen och gäspar för fullt. Det märks att den här resan har varit en stor omställning och gett många nya intryck, jag är så himla trött hela tiden. Men ändå väldigt pepp och glad. Idag lyckades jag äntligen skaffa mig en telefon och ett kanadensiskt SIM-kort. Bara det har ju varit ett projekt väl värt att klappa sig på axeln för. Telefonen är ett skämt i sig, den är nog en sån där extra tydlig sak för teknikhandikappade. Vilket är en kategori jag själv allt som oftast tillhör så jag klagar egentligen inte. Rent praktiskt är den ju guld värd. Men rent streetcredsmässigt så är det ju en töntstämpel så det skriker om det. Men jag gillar det. Att inte vara så smartphone:ig, utan att återigen kunna bonda med vi-som-fortfarande –använder-riktiga-knappar folket.

Idag hade jag även min första lektion! Det var Contemporary Feminist Theories. Så himla spännande! Det vara bara en introduktion men jag är redan fast. Vi ska bland annat prata om hur förnuft och rationalitet genom historien kom att länkas till manlighet och hur omsorg och känslor (läs: irrationalitet) kom att länkas till kvinnlighet. Vi ska prata om huruvida rationalitet verkligen är en bra grund för etiska teorier. Och hur historien, politiken och epistemologin skulle sett ut om de inte utgått från rationalitet utan istället omsorg.
Så kurs 1 av 4 verkar hittills top notch. Återkommer när de andra har haft premiär.
Godnatt på er!

What's your name?

Publicerad 2013-01-07 03:10:00 i Allmänt,

Det är fascinerande att se hur saker som vi läser om i vår utbildning (Globala Studier) sipprar ner från den globala nivån och in i vår egen vardag. I skolan hemma i Göteborg läser vi om västvärldens dominans över resten av världen. Hur vi låser fast många delar av världen i ett underläge för att gynna våra egna intressen. Vi vet att västvärlden sätter agendan för resten av världen. Vi vet att vi i väst förtrycker många länder genom begränsande handelsavtal, utnyttjande av billig arbetskraft, institutioner som IMF och Världsbanken som sätter villkoren för andra länders ”utveckling” och så vidare. Denna dominans kan jag se spår av i mötet med andra människor här. Främst från Kina, Indien och Pakistan. Jag tänkte berätta ett litet exempel som kan tyckas futtigt men som jag tycker visar, i all sin enkelhet, på ett större problem.
 
I varje möte jag har haft med människor från Kina, Indien osv. så börjar personen direkt med att förklara hur hens namn uttalas. Utan att jag frågat. En kinesisk tjej förklarade att hennes namn var ”Xian, like in the number, one? And then Li, like the letter E?”. Xian-Li blir One-E. En pakistansk kille skrev direkt ”Rjoe” på mitt papper för att förklara hur det uttalades, och därefter den riktiga stavningen under varpå han flera gånger betonade att ”This is how you pronounce it, R- Joe, yes?”. Archjo blir R-Joe.  Det är något skevt med det här. Jag behöver inte förklara mitt namn för dem. Det är självklart att de ska förklara sig för mig. Självklart att jag inte kommer förstå för att det är ett så ovanligt namn. Mitt namn är det normala, deras är avvikande. De har mött så många människor som inte förstår deras kultur (och därmed inte heller deras namn) att de bara insett att de måste anpassa sig. Vår kultur har sådan dominans att det bara tar två sekunder i mötet med en ny människa innan den känner att hen behöver förklara sig. På det sättet som JAG förstår. På engelska. Jag behöver inte ens göra en ansträngning för att förstå deras kultur. De gör om sin kultur till vår. Archjo blir R-Joe, Xian-Li blir One-E och det känns som vi tappar något på vägen.
 
Det ska bli spännande att se hur det blir i framtiden. Det verkar ju som att vi står inför ett maktskifte i världen där Indien och Kina är på frammarsch. Tänk den dagen då jag pratar med en person från Kina och säger ”It’s Jessica, like Cheng, but only Che, and then si like in Chi, and then Kaa”. Det kanske är först då vi börjar förstå att västvärldens världsdominans inte är något naturgivet, utan att det faktiskt är ett övertag vi själva roffat åt oss. Och att det kanske inte är mer än rättvist att vi för en gångs skull tvingas dela med oss lite och tvingas göra en ansträngning för att förstå resten av världens befolkning. De som inte talar eller beter sig precis som vi gör. För nu har vi suttit jävligt bekvämt ett bra tag. Och ni vet ju vad de säger : det är bra för ens personliga utveckling att kliva ut ur sin comfortzone.

Om

Min profilbild

Jessica

Lindyhoppande klänningsnörd med passion för trevliga saker som feminism, miljö, musik, retro/vintage och kultur. Läser till en kandidatexamen i Globala Studier i staden jag kommit att älska - Göteborg. Här skriver jag om stort och smått, argt och glatt. När andan faller på.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela